”Bloggar ska behandlas som vilka som helst”. Så sade Peter ”Poker” Wallenberg och Peter Egardt på Stockholms Handelskammare den första april. Och nej, det var inget aprilskämt utan något som framfördes till ett femtontal blandade bloggare som bjudits in till en diskussionskväll. På handelskammaren delar man således inte en del bakåtsträvande ”gammelmedierepresentanters” föraktfullt nedlåtande syn på bloggare.
Allt fler samhällsaktörer inser det som Stockholms Handelskammare har förstått: att bloggarna är tillgängliga för alla att läsa. Därmed är de i allra högsta grad ”massmedier”, oavsett om de är dåligt skrivna eller så smala att de bara handlar om blåvingars parningslekar i augusti udda år under 1800-talet, förmedlar stenåldersrecept eller riktar sig till svampplockare eller kanotpaddlare.
Det finns mängder av bredare bloggar som förmedlar information och kunskap av betydligt större allmänintresse. Ungefär som ”gammelmedierna”. Det finns bloggare som ger inblickar i en värld som annars skulle vara förborgad för de flesta. Jesper som bloggar inifrån Skatteverket, till exempel. Carl Bildt som rapporterar från sina resor och möten. Alerta Erik Laakso på Uppstuds med snabba politiska analyser. Och storbloggen Newsmill som snabbt är ute med stora och små nyheter. PJ Anders Linder, här på SvD:s ledarsida, var förresten en av de första tidningsmänniskorna som började blogga, redan i augusti 2004.
Det finns bloggar som räddar liv! Det påminner mig Nuri Kino om, en man som både arbetar traditionellt journalistiskt och har en egen välbesökt blogg. Det finns bloggar som rapporterar om saker som vi annars inte skulle ha en aning om för att de inte får plats i eller ratas av ”gammelmedierna”. Det finns bloggar som är nödvändiga för att vi ska få veta vad som händer på plats i krigshärjade områden i världen, där andra medierär så manipulerade att vi inte kan lita på dem. Alla bloggare är förstås inte heller helt tillförlitliga, men vi får ändå en bredare bild och en insikt om att det finns flera sätt att se på skeenden än det som tutas ut i kontrollerade propagandaorgan.
I till exempel Irak, Saudiarabien och Egypten har sanningsskrivande bloggare fängslats för att de avslöjat korruption och orättvisor. Hade det inte varit för bloggare hade valfusket i Irak kanske inte avslöjats, i alla fall inte så snabbt. Att förkasta bloggare är att spotta på människor som med risk för sina liv, precis som krigskorrespondenter för traditionella medier, rapporterar från farliga områden. Var det inte också så, att buddhisterna i Burma via sina mobiltelefoner sände bilder som visade hur polisen torterade munkar? Och vi ska inte glömma vad de nya medierna betydde i president Obamas kampan.
På senare år har allt fler viktiga avslöjanden kommit från bloggare. Ibland har ”gammelmedierna” talat om att det är en bloggare som har undersökt och avslöjat ett visst missförhållande, andra gånger har man valt att inte göra det. Det har istället kommit fram långt senare.
Oavsett vad en del som lever i det förgångna kan tycka om det så är de nya medieformerna – bloggar, twitter, sms, mms – oerhört viktiga. De är här för att stanna och det är nog bara för alla att, likt Stockholms Handelskammare, inse och till fullo acceptera det.
