Martin Borgs nya dokumentär Utbildningsfabriken premiärvisas i kväll på TV4 Fakta. Efter att tidigare ha granskat den svenska gymnasieskolan ger sig Borgs nu på landets högre lärosäten.

En stor del av filmen ägnas åt det studenter kärleksfullt kallar för Kalle Anka-kurser. Det är alltså de kurser som kräver ungefär samma ansträngning av studenten som att läsa en serietidning.

Det finns visserligen gott om denna typ av kurser på de svenska högskolorna. Bland dem Borgs tar upp i filmen märks exempelvis möjligheten att ägna fem veckor åt pilates i Karlstad. Budskapet är tydligt. Det kan vara svårt att avgöra vad som är akademiskt och hör hemma på högskolorna, men likväl finns det många solklara övertramp.

Dessa kurser är dock ett mindre problem i sammanhanget. Sättet högskolor och universitet finansieras på är ett mycket större bekymmer. Det berörs som hastigast i filmen men Borgs missar det verkliga problemet.

Att skolorna får betalt för de studenter som börjar en kurs och som avslutar en kurs med godkända resultat behöver inte vara ett problem. Men när processen inte granskas annat än av skolorna själva blir de ekonomiska incitamenten större än de etiska.

Det minsta som kan krävas av utbildningsfabriken är att den inrättar en avdelning för kvalitetskontroll.