På fredag får socialdemokratin sin Juholt och riksdagen sin oppositionsledare. En märklig tid av politiskt spel utan mål går mot sitt slut. I Alliansen får man lov att ruska av sig, sluta spana som förhäxad på motståndarnas piruetter och försöka ta initiativet.
Utvecklingen i Japan och Libyen skapar ny oro för den globala återhämtningen, men i vår inhemska debatt är det två andra saker som har satt stämningen: dels flödet av gynnsamma nyheter om ekonomin, dels drömmarna om återgång till ”den gamla goda” tiden före avregleringarna, valfriheten och reformerna av socialförsäkringen.
Kombinationen av känslan att ”det finns pengar” och romantiseringen av den stora staten är en politisk dynamit, som de borgerliga måste desarmera.
Det bästa sättet är att lägga ut en ny politisk kurs. Alla förändringar kan inte ske genast, men det behövs besked om i vilken riktning man vill gå.
Det handlar inte om att bryta med arbetslinjen utan att ge den ny energi. Det handlar om Sverige som attraktiv miljö för framtidens företagande, innovationer och nya jobb.
Det ligger en stor politisk uppgift i att skapa bättre förutsättningar för utbildning, forskning och infrastruktur. Det behövs en ännu starkare rättsstat. Och det behövs gynnsammare villkor för enskilda människor som vill förkovra sig och driva företag.
Jobbskatteavdragen har tyvärr inte ändrat att svenska medel- och höginkomsttagare betalar världens högsta skatter på extrainkomster och löneförhöjningar. Det sänder helt fel signaler till medborgare och omvärld om vad Sverige vill vara för land när det gäller kvalificerade arbetsinsatser och entreprenörskap.
I Långtidsutredningen säger regeringens opolitiska tjänstemän att avskaffad värnskatt är bra för ekonomin och i realiteten utan kostnad för statskassan. TCO och Saco, som tillsammans är större än LO, vill också att den högsta marginalskattesatsen ska tas bort (DI 21/3).
Därmed hänger det på Jan Björklund. FP-ledaren skriver artiklar och håller tal om hur viktigt det är med avskaffad värnskatt. Nu måste han ta med den åsikten in i budgetförhandlingarna på allvar. Ett parti kan inte få allt det vill ha i en koalition, men något ska det få. Om Björklund driver värnskatten fokuserat och envetet nog kan den bli historia oavsett vad Moderaternas taktiker tycker.
