Nej, någon spararlinje vid sidan av arbetslinjen är vi fortfarande inte i närheten av i Sverige. Trots att riksdagen igår beslutade om en ny sparform, det så kallade investeringssparkontot (ISK).

ISK har för all del sina fördelar framför de traditionella kapitalförsäkringarna. Dels blir innehavaren personlig aktieägare och får därmed tillgång till bolagsstämmor och – om oturen skulle vara framme – investerarskydd. Innehav av utländska aktier, en nödvändighet i dagens internationaliserade ekonomi, förenklas. Dessutom försvinner beskattningen av enskilda transaktioner.

Men den nya beskattningen har även sina skönhetsfläckar. Kontots värde ska beräknas fyra gånger per år, från vilka det förväntade värdet ska beskattas, och blir därmed något svåröverblickat.

I korthet innebär detta att man adderar summorna från dessa fyra tillfällen, dividerar med fyra för att få fram kapitalunderlaget och sedan multiplicerar detta med statslåneräntan så som den var den 30 november föregående år. Det resultatet beskattas slutligen med 30 procent.

Det är något högre än den gamla beskattningen av kapitalförsäkringar, som dock också kommer att höjas.

Och det mer grundläggande problemet att det fortfarande är så mycket mer lönsamt att låna pengar än att spara dem kvarstår.

Finansministern talar visserligen mycket om vikten av att spara i ladorna, men när han gör det är det alltid statens och kommunernas lador som avses. Inte folks egna.

Detta trots att var tredje svensk inte har råd att omedelbart lägga upp tio tusen kronor till någon oförutsedd utgift. Trots att de svenska bolånen håller på att nå fantasinivåer. Trots att de svenska hushållens skuldkvot är högre än någonsin.

Lån är ett av ekonomins smörjmedel, men bör ändå intas med viss försiktighet. Redan idag kan hundratusentals svenskar vittna om hur det känns att vara överskuldsatt, att inte kunna amortera eftersom lånen är för stora. Om räntorna sticker i väg kommer varje dag för dessa människor att likna ett grekiskt krismöte.

Arbetslinjen och jobbskatteavdraget var ett utmärkt första kapitel i boken om framtidens Sverige. Men efter mer pengar i plånboken måste politiken nu börja fokusera på mer pengar på banken.

Det viner redan förfärande tomt i många av de där ladorna, och stormen lär bli hårdare innan den mojnar.