Den 3 augusti talar statsministern i Björkvik. Det är det stora ögonblicket då han ska börja svänga den motsträviga opinionen inom det egna partiet och landet i stort från osäkerhet om eurons välsignelser till ett ja den 14 september. SvD hoppas att operationen går bra, ty vi vill se Sverige ta det tredje steget i EU:s ekonomisk-monetära samarbete genom att euron ersätter kronan. Visst bör landet få en annan regering, vilket understryks inte minst av de senaste dagarnas sammanbrott i statsrådens disciplin. Men folkomröstningen är fel tillfälle att lösa det problemet. Det är illa nog att en folkomröstning hålls i en fråga som borde ha kunnat avgöras i riksdagen, där det finns en majoritet för tanken att euron är en del av EU-medlemskapet. Nu riskerar utgången att avgöras av annat än sakfrågorna kring valutasamarbetet. En annan partiledare som har behov av att lyckas i eurokampanjen är moderaternas Bo Lundgren. När han i dag håller sitt sommartal i Simrishamn har han ett tillfälle att sända nya signaler till sina sympatisörer om fördelarna med euron och kostnaderna för utanförskapet. Hans uppgift kan förefalla enklare än Perssons, eftersom Europatanken i ett halvsekel har varit en bärande pelare i det moderata idébygget. Partiets väljare förblir också EU-positiva, i linje med arvet från Bildtgenerationen då många ungdomar lockades av budskapen om ett fritt och enat Europa. Några tunga moderata nejsägare har ännu inte trätt fram. Men ändå; även bland moderata sympatisörer har nejargumenten satt sina spår i form av ökad osäkerhet om effekterna av en övergång till euron. Bland tveksamma moderater finns sannolikt också en frestelse att rösta ”mot Persson” snarare än mot euron. Lundgren har därför att som en av sina sista uppgifter, innan han i oktober lämnar över en något sargad stafettpinne till Fredrik Reinfeldt, bidra till att mobilisera sina anhängare för ett ja. Med tanke på det osäkra opinionsläget kan små marginaler avgöra på slutet, om det nuvarande nejövertaget börjar svaja.

För Lundgren vore en övertygande spurt också en personlig revansch för valnederlaget, innan en lång partipolitisk karriär övergår i andra uppgifter. I en somrig intervju i tidningen Land (25/7) berättar han att en oviss framtid i alla fall inte på heltid kommer att fyllas av skogsbruk. Förhoppningsvis blir det utrymme även för hobbyn dans. (”Jag är mycket bra på foxtrot, det kör jag även som tango.”) Framförallt kunde han kanske göra en insats för det svenska skattesystemet, till exempel som chef för Riksskatteverket. Se där en värdig uppgift för en snart f d moderatledare.