Den Stora Journalistpriset-belönade reporten Trond Sefastsson förklarade i Expressen (22/10) att det är hans juridiska verksamhet ­snarare än den journalistiska som bör uppfattas som hans ­huvudsyssla.

Hos mig väckte uttalandet misstanke om att det finns något som är på tok i Sefastssons självuppfattning. Eller att han bara försökte blanda bort korten i rätte­gången i Stockholms tingsrätt. Den avslutades igår med att ­Sefastsson ansågs ha gjort sig skyldig till mutbrott.

För det kan väl inte vara många fler än Sefastsson själv som tror att det är hans juridiska kvalifikationer som har fått grävande journalister att ligga vid hans fötter? Nog för att Sefastssons sanningssökeri även har avslöjat en och annan rättsröta. Men det är inte därför tv-tittarna storögt har följt hans kamp mot oförrätter, utan det är journalisten Sefastsson som har vunnit beundran.

Mig förvånar det inte alls att tingsrätten fann det övertygande visat att Sefastsson har uppträtt just som journalist. Liksom att han trots fria arbetsförhållanden hos TV4 ändå stod i tjänsteförhållande till företaget.

Dessutom konstaterade rättens ordförande för TT i går att ­Sefastsson ju har erkänt att han tog emot pengarna. Det vill säga de 406000 kronor som han fick för att ta sig an uppdraget att i TV4:s Kalla Fakta försöka rentvå en fängelsedömd man.

Därmed var saken klar och ­Sefastsson döms att ­betala hela beloppet till staten. Detta utöver den villkorliga domen plus 12000 ­kronor i böter samt en femhundring till Brottsofferfonden.

Målet är så udda att det knappast går att dra några generella slutsatser av domen. Denna mutaffär påminner oss dock om att även brottsmisstänkta journalisters datorer kan tas i beslag, om ­någon tvivlade på det.

För medieförtagen kan domen också fungera som ett incitament att se över de interna reglerna för extraknäckande medarbetare. Rätt eller fel är allmänhetens ­förtroende för journalister risigt nog som det är.