Hälften är kvinnor och en femtedel av de utnämnda har utländsk bakgrund. Såväl könsfördelning som etnisk tillhörighet i regeringens val av myndighetschefer återspeglar perfekt befolkningens sammansättning i stort. Det är kontentan av Ekots granskning av regeringens utnämningar till toppjobben inom staten.
Till och med socialdemokraternas Luciano Astudillo gjorde igår tummen upp. Det betyget säger mer än summan av borgerliga lovord.
Banverkets nya generaldirektör Minoo Akhtarzand hade förstås helt rätt i sin kommentar till Ekots nyhet. Akhtarzand framhöll att utländska rötter inte automatiskt gör någon till en bättre chef. Detsamma gäller för könstillhörighet, om ni frågar mig. Däremot är det viktigt – och centralt i regeringens modernisering av utnämningsförfarandet – att alla som vill söka de eftertraktade högstatusjobben i Myndighetssverige också ska kunna göra det.
Därför har regeringen Reinfeldt satsat stort på att få ett nytt system på plats, utan att grundlagens krav på förtjänst och skicklighet för den skull naggas i kanten.
Alliansens nyordning led i början av vissa skavanker. Utnämningar av tunga moderater kort efter regeringsskiftet utlöste hånfulla flin från oppositionen och närmast bestörtning på borgerliga ledarsidor. Men som framgick av Ekots granskning är Alliansens utnämningspolitik idag radikalt annorlunda än den som tillämpades under socialdemokraternas år vid makten. Med allt vad den eran innebar i form av kompisutnämningar, politisering av statsapparaten, lägre andel kvinnliga myndighetschefer (32 procent som högst) och blygsamma sex procent totalt med utländsk bakgrund.
Alliansen gör förvisso fortfarande undantag för tillsättandet av ambassadörer och landshövdingar. De posterna vill man kunna disponera efter eget huvud, och det är rätt rimligt med tanke på deras uppdrag att fungera som regeringens förlängda arm.
Men i övrigt utannonserar regeringen i princip alla lediga toppjobb i statens tjänst. Ansökningsförfarandet är öppet för alla. Kravprofiler tas fram för att säkra att de mest lämpliga sökandena rekryteras.
Journalister, utkonkurrerade kandidater och den intresserade allmänheten kan sedan granska utnämningsförfarandet i efterhand. För att nyordningen ska vara komplett återstår egentligen bara att regeringen sätter ner foten i den omdiskuterade frågan om det ska finnas en sekretessregel som slår till i samband med annonsering efter statliga myndighetschefer.
Ett klarläggande på den punkten kan dessbättre komma ganska snart. Senast den 1 februari ska kammarrättspresidenten Thomas Rolén, som närmare har undersökt saken, lämna förslag till hur frågan ska lösas.
Problemet är att det kan finnas lämpliga kandidater som avstår från att anmäla intresse för en anställning som myndighetschef om uppgifterna om deras ansökan blir offentliga. Här kan Grundlagsutredningens modell för ansökan till ordinarie domartjänst vara värd att pröva. Enligt utredningen ska den som inte vill skylta med sitt intresse för en viss ledig befattning istället kunna anmäla sig som allmänt intresserad av en domartjänst.
Under alla förhållanden är det viktigt att regeringen sätter fart på beredningsarbetet så snart som Rolén har lämnat sitt förslag. Allt för att utnämningspolitiken ska bli ännu vassare.
