Våren 2006 föll den första domen för Högsbymordet – det hedersmord som krävde den unge Abbas Rezais liv vintern 2005. Senare fastställdes tingsrättsdomen i hovrätten, som dock konstaterade att brottet förmodligen haft flera inblandade förövare. Det var dock bara en som fälldes – brodern till Rezais flickvän. Hennes båda föräldrar friades däremot, tack vare denne bror, som tog på sig hela skulden för brottet, hur osannolikt det än verkade och hur dåligt det än stämde med bevisningen att han skulle ha genomfört hela det bestialiska mordet själv.

Efter fyra år i sluten ungdomsvård kom så brodern på andra tankar och förändrade sin berättelse. Den nya versionen stämde till och med bättre överens med den bevisning som fanns och ledde till ett beslut från Högsta domstolen att åter väcka liv i fallet. Nu har Högsbymordet fått en ny dom och denna gång fälls båda föräldrarna för mordet. Avgörande är givetvis sonens ändrade berättelse.

Hedersbrott är svår materia. Den juridiska utgångspunkten är alltid att du bär individuellt ansvar för dina handlingar, men hedersvåldet är av en kollektiv natur som krockar med sådana centrala rättsprinciper. Den instinktiva känslan är att ansvaret inte börjar och slutar vid det dödande hugget eller slaget när vi vet att kravet på någons död ställdes och sanktionerades av fler. Samtidigt kan vi inte formulera nya principer efter dessa känslor.

Vill man komma åt dessa brott bör man vara medveten om att hederstraditionens utövare aktivt söker sätt att kringgå lagen. Olyckshändelser iscensätts och syskon skräms till tystnad. Skulle misstankar ändå uppstå är taktiken att låta ett barn ta på sig hela skulden, ett annat sätt att skydda familjen från att rättssystemet lägger sig i.

Nej, kollektiv skuld är inte ett alternativ, men vi måste försöka parera problematiken på alla upptänkliga sätt. Det görs kanske inte bäst i rättssalen, utan i ett tidigare skede. Exempelvis är det oerhört centralt att poliser som anländer till brottsplatser där hedersbrott kan misstänkas isolerar vittnen och familjemedlemmar från varandra. Möjligheterna att prata ihop sig, synka berättelser eller skrämma vittnen till lydnad måste omedelbart minimeras.

Just denna gång valde en son som tvingats ta hela skulden att sent omsider trotsa sina föräldrar. Den lösningen kommer långtifrån alltid uppenbara sig.