Bildläraren Elisabeth Ericson ska skriva över 500 omdömen om elever varje år. Dessutom ska hon sköta en hel räcka andra administrativa och praktiska göromål. Ja, och så undervisa. Inte undra på att hon och hennes kolleger känner sig pressade och att anmälningarna från skolan till Arbetsmiljöverket ökar, som SvD kunde rapportera i går. På många håll har det redan tidigare varit problem med slitna miljöer, buller och stök, och nu kommer ökad byråkrati som lök på laxen.

Leder all dokumentation, alla individuella utvecklingsplaner och all rapportering till att skolan blir bättre på sitt kunskapsuppdrag? Inte att döma av Sveriges allt sämre resultat i de internationella jämförelserna. Ju fler blanketter lärarna ska fylla i, desto sämre tycks det gå för eleverna.

Riktigt så enkla är väl inte orsakssambanden, men SvD:s nyhet påminner om att skoldebatten behöver skifta fokus. Under lång tid har den handlat om det övergripande och nationella: lagar, regler och kunskapsmål. Det har varit alldeles nödvändigt, men när ett nytt regelverk nu kommit på plats måste uppmärksamheten flyttas till den dagliga praktiken. Hur leds och styrs skolan? Hur fungerar den i vardagen?

Utbildningsminister Jan Björklund är inte huvudman för den offentliga skolan; det ansvaret ligger hos 290 kommunfullmäktige. Ledarskapsansvar och pedagogiskt ansvar finns hos skolledarna.

Om inte kommunpolitiker och rektorer ger lärarna bättre förutsättningar att göra ett bra jobb, kommer resultaten att fortsätta falla.

Det är en oroande tanke. Visst finns det kommuner som sätter skolfrågorna i politikens mitt, men alltför ofta möts de av ett förstrött intresse hos dem som bestämmer. Skolverket tecknar en nedslående bild i sin färska rapport Kommunalt huvudmannaskap i praktiken. Kommunalråden och de andra verkliga makthavarna bestämmer om pengarna och ställer budgetkrav men anstränger sig inte för att få bra återkoppling. Man betraktar de nationella målen som orealistiska ambitioner och låter verksamheter rulla på trots att de inte håller acceptabel kvalitet.

När toppolitikerna inte ställer rätt resultatkrav på förvaltningscheferna, möts inte heller rektorerna av rätt förväntningar, och i slutänden blir det lärare och elever som drabbas.

Energin läggs på allting annat än undervisningen. Vårt system med en kommunaliserad skola kräver att kommunpolitikerna är skolpolitiker. Men om det ska bli verklighet krävs en kraftinsats inte bara av Skolinspektionen utan också av lokala medier och opinionsbildare och de politiska partierna nationellt. Det måste bli politiskt omöjligt för kommunalråd att inte veta vad eleverna lär sig.