Busstrejkens första dag blev kännbar för många pendlare i Stockholms län. Trängsel på tunnelbana och spårvagn, längre bilköer och ett fortsatt dödläge i förhandlingarna var situationen när strejken i natt gick in på sin andra dag.

Peter Jeppsson, vd för Bussarbetsgivarna, säger till TT att ”det är Kommunal som har makten”, och avser med det att facket har sagt nej till medlarnas bud om avtal. Håkan Pettersson, andra vice ordförande i Kommunal, har en annan syn. ”Vi väntar på en signal från Jeppsson”, säger han. ”Bollen är som vi ser det hos Bussarbetsgivarna just nu.”

Läget är låst. Bussförarna kräver dels höjda löner, dels förkortade arbetstider, och även utökad rätt till tillsvidareanställning. Arbetsgivarsidan säger att man inte kan ”öppna på plånboken mer”. I mitten i denna konflikt står hundratusentals kollektivtrafikanter som är beroende av bussar för att ta sig till jobbet, hämta barnen, handla och besöka familjen. För dem är det svårt att veta av vem man ska utkräva ­ansvar.

Att vilja ha höjd lön och samtidigt kortare arbetstid är krav som är svåra att förena, och oftast brukar strejker handla om antingen det ena eller det andra. Å andra sidan är kollektivtrafiken ett område där större strejker är ovanliga i Sverige. Det går inte i detta läge att avgöra om, och i så fall när, en strejk som denna övergår till att anses som samhällsfarlig, och enligt arbetsrättsjurister saknas det rättspraxis på området.

Medlingsinstitutets chefsjurist Kurt Eriksson sade i måndags att strejken i detta läge inte räcker för att klassas som samhällsfarlig. Däremot lade han till att ”det vore en annan sak om det blir strejk också i tunnelbanan”. Sannerligen. Fackföreningen SAC, syndikalisterna, tog igår ut sina medlemmar anställda hos Swebus och Busslink i Stockholm, omkring 200 personer, i sympatistrejk. SAC har även många medlemmar bland tunnelbaneförarna...

Pågår strejken en vecka kommer även bussförarna i Västerbotten att tas ut i strejk. Men då har strejken redan orsakat tillräckligt stor skada i Stockholm. Även om många stöder fackets krav vet vi av erfarenhet att tålamodet med bristande kollektivtrafik är kort i Stockholm. Det gynnar inte bussförarnas position i längden.

Man kan också fråga sig hur pass givande strejken är som metod. De nominella löneökningar som kan uppnås äts ofta upp av inflation och efterföljande höjningskrav från andra yrkesgrupper. Fackföreningar har en viktig roll att fylla i att organisera och bistå arbetstagare, men storskaliga strejker är ett omodernt, kollektivistiskt inslag på arbetsmarknaden, som dessutom kostar mer än de smakar. Denna konflikt kan komma att sluta med en kompromiss som inga parter vinner på.