anske var det den valhänta reaktionen på Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. Kanske var det åsynen av vice statsminister Maud Olofssons försök att vinna en tv-debatt mot SD-ledaren med hjälp av psykoanalys.

Oavsett vilket har Alliansen noterat att Sverigedemokraterna har haft en oroväckande bra vecka. Får de fler sådana är det inte otänkbart att de kliver in i riksdagen. Hittills har statsminister Fredrik Reinfeldt verkat räkna med att de landar under fyraprocentsspärren, men gårdagens utspel vittnar om att han nu överger ignorera-SD-linjen. Regeringen bjuder således redan nu in Miljöpartiet till samarbete om SD kommer in i riksdagen nästa höst. Är det smart eller dumt?

Man kan fråga sig om det är klokt att på ett så här tidigt stadium stärka ett parti på motståndarsidan med en så öppen uppvaktning. Det kan också framstå som övermåttan strategiskt att ett år före valet avhandla hur man bäst går till väga för att hantera konsekvenserna av ett möjligt valresultat. Dels kan det tolkas som att makthavarna inte accepterar vilka valresultat som helst, dels finns det faktiskt mer än en möjlig valutgång. I veckan fick till exempel Piratpartiet en strategiskt välplacerad present i form av en uppskjuten Pirate Bay-rättegång, som nu ser ut att bli av först till sommaren. Bättre tajming kunde de inte önska sig.

Är det lönt att försöka flirta med MP då? Jo, det kan det nog vara. Det kan vara fiffigt att förtydliga för väljarna att MP faktiskt inte är, som Jan Björklund sade i Ekot igår, ”ett socialistiskt parti”. Den påminnelsen lär dessutom ha den gynnsamma bieffekten att den irriterar de vänstrare delarna av den rödgröna koalitionen, som fortfarande har MP:s förhandlingar med borgerligheten 2002 i färskt minne.

Om SD blir vågmästare kommer det att vara politisk kris. När det är kris är allt tillåtet. Överenskommelser som idag är heliga och principer som är till synes oöverbryggbara kommer plötsligt att vara förhandlingsbara. En bättre ursäkt för att överge sina koalitionspartners kan MP aldrig få. Dessutom behöver de inte oroa sig för hur ett sådant svek straffar sig – de kommer alltid vara välkomna tillbaka. Socialdemokraterna är inte längre partiet som självklart får makt och möjlighet att regera i ensamt majestät.

Förutsättningarna för ett samarbete mellan Alliansen och MP finns där. En MP-påverkan i integritetsfrågor vore kanske rentav välgörande. Men priset är högt. Kärnkraften, den knut som Alliansen äntligen löst ut, skulle åter bli ett problem och vi skulle sannolikt få vinka hej då till viktiga vägbyggen. Bland annat.

Det är bra att Reinfeldt ser nyktert på sakernas tillstånd och överväger alternativen, men det politiska priset tydliggör också vikten av en Alliansseger.