En fackförening som jag inte är medlem i och som jag inte har något alls med att göra (Journalistfacket) tänkte i förra veckan ta sig rätten att beröva mig, en egenföretagare som bland annat försörjer mig på att skriva, min inkomst! Detta för att medlemmarna skulle ”tas ut” (OBS inte ”gå”) i konflikt.

Nu blev det i slutänden ingen konflikt, men enligt de fackliga direktiven skulle tidningens anställda inte få befatta sig med min text efter ett visst klockslag en viss dag. Journalistförbundets ledning krävde att jag skulle vara solidarisk med deras medlemmar, men var fanns deras solidaritet med mig?

Mycket blir bara konstigare och konstigare i denna sönderreglerade och -kontrollerade stat. En kvinna får inte röka i sin egen trädgård, trots att staten gärna ser att folk köper cigarretter eftersom det ger stora skatte­intäkter. Varför ska miljö­balken överhuvudtaget reglera folks rökvanor? Om folk inte får röka ens utomhus på sin egen tomt så är väl det enda rätta att staten tar konsekvenserna och förbjuder all tobak, precis som man förbjudit narkotika. Så slipper man belasta domstolar med sådana här fall.

Rättsväsendet tvingas numera också hantera folk som irriterar sig på flagglinor som slår mot grannarnas flaggstänger. Och folk som ställer kassar med tidningar på fel ställe och lekande barn som stör griniga människor som anmäler att barnen spelar boll och skrattar för högt
i närheten av deras hus. Och domstolarna åtar sig att pröva sådana här idiotsaker, som i andra länder på ett eller annat sätt klaras upp direkt mellan de berörda.

I domslutet i flagglinefallet skriver den uppgivne ­domaren att: ”Miljödomstolen vill tillägga att den typ av konflikter mellan grannar som målet ger prov på rimligen borde kunna lösas utan att miljömyndig­heter och domstolar blandas in. En hänsynsfull och förnuftig granne, som får klart för sig att en annan granne störs av flagglinans slag mot flaggstången, lindar naturligtvis linan runt stången eller binder ut linan från stången så att störningen upphör.”
Ja, men varför åtog han sig fallet? Varför accepterar svenskarna att det finns en miljöbalk, som ger
de mest märkliga utslag och att svenska domstolar tvingas använda resurser till att lära vuxna människor hur de ska bete sig i ett samhälle som är till för alla?

Det hålls mängder av dyra rättegångar om sådant här, när man i stället borde sätta alla klutar till för att lagföra och döma kriminella! En 17-åring som sparkar en liggande man i huvudet allt han orkar under en minut döms till fyra månaders sluten ungdomsvård (hade det blivit sex månader om mannen avlidit?), medan påföljden för nedskräpning kan bli fängelse i upp till ett år. Sverige blir bisarrare för varje dag som går.

Kan ingen sätta stopp för galenskaperna och åter­införa eget ansvar och sunt förnuft? Och rensa i idiotiska regler, inte minst i miljöbalken?

När jag började skriva detta visste jag inte om fack­liga direktiv skulle stoppa min text eller inte. Sverige är fantastiskt bisarrt.