På trappan står krogägaren och banar väg så gott det går för sina gäster. Lunchgäster på väg in hånas högljutt för att de inte vänder i dörren och de som är på väg ut får veta att de är hänsynslösa kapitalistsvin. Gästerna vid fönsterborden får njuta sin lunch som djur på Skansen, utstirrade av aktivister som apar sig på andra sidan rutan. Platsen är Lilla Nygatan 14 i Gamla Stan. Måltavla för det ociviliserade spektaklet är den pakistanska restaurangen Lilla Karachi, och krogens gäster. Förbipasserande samlas i klungor och alla ser inte enbart nyfikna ut.

Syndikalisterna (SAC) har sedan i tisdags försatt Lilla Karachi i ”blockad”. En syndikalistmedlem med tidigare anställning på krogen ska enligt uppgifter som ingen aktivist kunde belägga i går, ha fått större delen av sin lön svart. I den mån han alls fick någon. En anklagelse som motsägs av krogens revisor sedan flera år som går i god för att räkenskaperna är i ordning. Några svarta pengar har inte betalats ut.

Ändå krävde SAC att krogägaren för att slippa stridsåtgärder senast i måndags skulle ha pungat ut med 80000 kronor till den före detta anställda medlemmen, betalat in skatt och sociala avgifter till Skatteverket plus en premie på 10000 kronor i skadestånd till SAC. Krogägaren vägrar.

SAC:s chefsförhandlare förklarade segervisst för mig där på trottoaren med smattrande rödsvarta fanor som inramning att krogägaren i en första dust redan har betalat 10000 till SAC. Vad det nu betyder när arbetsgivare av hänsyn till personal och av affärsmässiga skäl ofta försöker betala sig ur obehagliga problem hur rätt de än har. Uppenbarligen betyder det inte att Lilla Karachis ägare är beredd att hosta upp de ytterligare 80000 som de aggressiva demonstranterna kräver.

Som bekant sätter den svenska arbetsrätten inga käppar i hjulet för att Hotell- och restaurangfacket, Byggnads, Metall eller vilket förbund det nu kan vara, genom stridsåtgärder slår livsprojekt i spillror när de försätter krogägare och företagare i konkurs om de inte tecknar kollektivavtal. Men striden i det här fallet handlar inte om kollektivavtal. På bordet ligger i stället en i princip ordinär rättstvist där SAC kräver Lilla Karachi på pengar, ett krav som krogen ­bestrider. Och sådana tvister anses alltjämt vara en sak för domstol att slita.

Syndikalisterna är visserligen inte bundna av kollektivavtal, och därför finns det inget arbetsrättsligt hinder för SAC att slå till med stridsåtgärder. Men SAC har på inga villkor rätt att i värsta utpressarstil agera inkassoföretag och tvinga av krogägare pengar under hot om – vad?

På tal om hot. Polisen höll sig igår i bakgrunden. Man ville inte provocera i onödan. Det var ­ säkert rätt tänkt. Men i en rättsstat värd namnet finns det rimligen också en gräns där polisen är skyldig att ingripa när en krogägare och dennes gäster så uppenbart ofredas som på Lilla Nygatan igår.