Polisens förundersökning är färdig. Går allt enligt tidsplan kan åklagaren väcka åtal kanske redan denna vecka. Därefter blir det rättegång inom två veckor eftersom gärningsmännen är under 18 år.

Saken gäller en grov misshandel på Södermalm som nära nog höll på att kosta en 17-årig grabb livet. Enligt min poliskälla dök förövarna upp från ingenstans på en födelsedagsfest. Helt utan anledning börjar de objudna gästerna bråka, och jagar ut 17-åringen i trapphuset. I tumultet ner till entrén sparkar och trampar de på hans huvud, knäcker hans näsben och okben under ögat.

Hur han mår idag? Jo tack, förutom ryggsmärtor och värk i ansiktet mår killen inte så bra psykiskt.

Betänker man att den här misshandeln kom till ­polisens kännedom i augusti förra året kan man på goda grunder ifrågasätta om lagens skyndsamhetskrav är uppfyllt. Det vill säga kravet på att handläggningen ska gå extra snabbt vid misstänkta brott där personer under 18 år är inblandade och där fängelse ingår i straff­skalan.

Är det något som politiker från höger och vänster, juristkåren och socialarbetare, poliser och nattvandrande föräldrar är överens om så är det att ­tiden mellan brottet och rättegången inte får vara längre än att den unge klart och tydligt ser sam­bandet mellan gärning och straff.

Eller mellan brott och vård när vi talar påföljder för unga lagöverträdare. Det kan inte nog poäng­teras hur viktigt det är att samhällets reaktion kommer i direkt anslutning till det fel som den unge har gjort.

Förutom den pedagogiska poängen med en rättsapparat som agerar snabbt och tydligt mot vålds­benägna ungdomsbrottslingar, finns det en säkerhets­aspekt att ta hänsyn till.

Ungefär sex veckor efter det att 17-åringen snudd på misshandlades till döds, och då förundersökningen mot de jämnåriga förövarna alltså borde ha varit klar, misshandlas en 16-årig pojke till döds på Kungsholmen.

Fallet har det skrivits spaltmeter om. Tingsrätten dömde tre av de åtalade ynglingarna till tre års ­sluten ungdomsvård. När jag menade att behandling i kriminalvårdens regi hade varit bättre, upplyste ­Statens institutionsstyrelse (SiS) mig och SvD:s ­läsare om hur gruvligt fel jag hade (11/1).

Vad nog ingen har blivit upplyst om är däremot att den fjärde tonårspojken som dömdes för delaktighet i dödsmisshandeln på Kungsholmen och som så sent som förra helgen anhölls av polisen misstänkt för en ny misshandel, är samma kille som nu väntar på att bli åtalad för inblandning i den grova misshandeln av 17-åringen på Södermalm, i augusti förra året.

Samma tonåring som Socialnämnden, enligt vad som står i domen i Kungsholmsmålet, menar har ­”befunnit sig på fel plats” alltför ofta under det ­senaste året. Polisen och andra vuxna ska till och med ha reagerat på hur ofta han befunnit sig på fel plats.

Ursäkta, hur då reagerat?

SiS alerta presschef har förklarat för mig att ­Socialnämnden i pojkarnas hemkommuner haft möjlighet att besluta om ett omedelbart omhändertagande och, efter beslut av länsrätten, placering på särskilda ungdomshem i väntan på att domarna ­vinner laga kraft.

Så bra. Synd bara att det inte gjordes. Hur många fler unga liv ska gå till spillo innan politiker, socialarbetare och rättsväsendet förstår att man gör unga brottslingar en otjänst om de inte omedelbart tas om hand efter att de har begått ett grovt brott?