Året som gått har som vanligt varit fantastiskt för nyhetskonsumenter, och glädjande nog även för Svenska Dagbladet som ju ökat både upplaga och resultat. För världens stora nyhetsbyråer har det varit sämre.

Begrunda de fyra bilderna ovan. De kommer alla från AP, den internationella nyhetsbyrå som SvD prenumererar på. Bilderna är tagna vid olika tillfällen i den palestinska byn Bilin under året, den senaste så sent som för två veckor sedan. De illustrerar alla palestinskt motstånd mot den israeliska mur – eller barriär som den också kallas – som effektivt skyddar mot terrorism men också försvårar vardagen för palestinierna. Man behöver inte vara professionell medieanalytiker för att slås av intrycket att dessa nyhetsbilder uppstått i symbios mellan fotograf och motiv. Samma man gör samma utfall och får utdelning av nyhetsbyrån varje gång. De fyra bilderna är bara ett axplock av alla dem som finns – med samma huvudrollsinnehavare – i AP:s bildarkiv. Och hos konkurrenterna AFP och Getty finns många fler; en sammanställning finns på bloggen Snappedshot.com, som granskar just bildjournalistik.

Det är inte första gången som nyhetsbyråernas bild av konflikterna i den muslimska världen ifrågasätts. Under året har begreppet Pallywood förekommit allt flitigare, som en samlingsterm för den framgångsrika medieoffensiv som förts från den palestinska sidan och som nyhetsbyråerna till synes helt utan reflektion vidareförmedlar. Nyheternas själva råmaterial ifrågasätts allt oftare.

I Frankrike har en tv-kanal ådömts att redovisa hela det bildmaterial som i nyhetsförmedlingen ansågs bevisa att israeliska soldater sköt den palestinska gossen Muhammad al Dura (vilket var en av faktorerna som utlöste den andra intifadan). I Irak står AP-fotografen Bilal Hussein under åtal för att ha varit terroristerna behjälplig. Han befann sig, tyckte den amerikanska militären, skrämmande ofta på helt rätt plats vid helt rätt tidpunkt när terroristerna slog till, till skillnad från hederligt arbetande journalister som fått nöja sig att komma till platsen först efter att katastroferna inträffat. Men bra bilder blev det ju förstås.

Frågan är dock om nyhetsbyråerna är förmögna att ta till sig debatten. Ledarsidan berättade i somras (27/6) om fenomenet Islamic Rage Boy, den indiske proffsdemonstranten som förekom i nyhetsförmedlingen snart sagt varje gång byråerna behövde illustrera ett påstått folkligt muslimskt missnöje. Efter att det hela uppmärksammats i bloggar och tidningar kunde man trott att nyhetsbyråerna skulle idkat självrannsakan. Inte. Nu fanns ju istället anledning att verkligen utmåla Rage Boy som offer för västerlänningarnas hånfulla beteende – flera intervjuer med honom följde. Frågeställningen om varför nyhetsbyråerna valt att ge muslimsk folkvilja ett falskt ansikte berördes dock icke.

När Reuters förra året ertappades med att ha spridit klantigt photoshoppade bilder som överdrev skadeverkan från israeliska bombräder i Libanon sparkades den enskilde fotografen. Man kan fråga sig varför uppenbart arrangerade nyhetsbilder inte tas på samma allvar, om de ens ifrågasätts.

Strax före jul spreds bilder som gav intrycket av att israeliska soldater spöat på självaste jultomten. Oemotståndligt nyhetsmaterial, även fast det alltså bara var en enskild demonstrant som utnyttjade den oreflekterade medielogikens fulla potential. Även kommande år torde det vara bra att inte tro på allt man ser.