Det känns lite besynnerligt att åka över 150 mil till en konferens för att lyssna på en person som i vanliga fall sitter några hundra meter från min arbetsplats i Cambridge. Men Savannah, Georgia, visade sig vara en mycket vacker stad, underbar att promenera i och väl värd en resa i sig.

Höjdpunkten var dock Harvardprofessorn Benjamin Friedmans föredrag om den moraliska betydelsen av ekonomisk tillväxt, som han skriver utförligt om i en nyutkommen bok (The Moral Consequences of Economic Growth, Vintage Books).

En del, inklusive vissa politiker (se mp:s hemsida), säger att BNP-tillväxt egentligen inte är värd att sträva efter. Vad mer är ekonomisk tillväxt än siffror? Och varför ska vi i ett rikt land bry oss om tillväxt-takten nu när vi har uppnått så hög levnadsnivå?

Tillväxt har ju både plus- och minus-sidor. En hypotes är att invånarna i mindre rika länder lever i ett icke-materiellt eller till och med moraliskt välstånd som är mer värt än det som ekonomisk tillväxt kan erbjuda i form av plattskärmar och väskor från Gucci. Är det helt enkelt en naturlag att moraliskt och ekonomiskt välstånd måste stå i konflikt med varandra?

Nej, hela det resonemanget är fel enligt Friedman. Motsatsförhållandet finns inte; det är inte fråga om något antingen eller. Genom ekonomisk tillväxt, i bemärkelsen ökad levnadsstandard för en majoritet av befolkningen, uppnår vi tvärtom god samhällsanda. Ekonomisk tillväxt är inte bara grunden till materiellt välstånd och allt detta medför i form av ökad livslängd osv, utan också en god del av basen för moraliskt välstånd.

En någorlunda jämnt fördelad tillväxt, där stora grupper i samhället upplever att de får det bättre, medverkar till att forma den sociala, politiska och moraliska karaktären hos människor. Och med det kommer oftast meritokrati, tolerans, social rörlighet, rättvisa och demokrati. Så länge vi har positiv tillväxt fortsätter vi att göra framsteg inom dessa områden.

När tillväxten stagnerar gäller det även den moraliska tillväxten, och det skapas grogrund för avundsjuka och inskränkthet.

Enligt Friedman kan det delvis förklara varför öppenhet och tolerans tycks följa hack i häl på den ekonomiska utvecklingen. Det är inte bara nivån på välståndet som spelar roll, utan även tillväxttakten.

Det största problemet med ekonomisk tillväxt är enligt Friedman inte att vi ”korrumperas” av mate-riellt välstånd. Problemet är i stället att vi ofta har för lite tillväxt. Detta beror i sin tur ofta på att vi inför ekonomiskt relevanta beslut inte tänker tillräckligt mycket på allt det goda som tillväxten för med sig.

Våra föreställningar om ekonomisk tillväxt påverkar självklart vårt beteende på många olika sätt, däribland hur vi röstar. Om vi tog större hänsyn till de positiva effekterna av ekonomisk utveckling skulle kanske toleransen minska inför politik med tillväxthämmande effekter. Det betyder att vi inte kan låta vänstern ha monopol på hur tillväxt och samhälls-anda ska definieras och hur de hänger ihop.

Jag börjar i alla fall bli riktigt trött på att höra att det moraliskt riktiga är att ”våga stå upp” mot allt fokus på ekonomisk utveckling. Ekonomisk och moralisk tillväxt hör ihop.