Polismannens tårttips till den bestulne studenten kan tyckas vara en struntsak, och studenten var uppenbart glad att han lyckades få tillbaka trombonen som han blivit av med. Saken skulle heller aldrig ha uppdagats om inte målsäganden under rättegången mot tjuven yrkat ersättning för utlägg för, just det, smörgåstårta till polisen.

Men det är ingen struntsak att det finns poliser som har för vana att tipsa brottsoffer om att en smörgåstårta med smarrig fyllning bakad på polisens favoritkonditori, skulle kunna bidra till att en brottsanmälan inte hamnar längst ner i pappershögarna.

I det aktuella fallet var det hungriga polisgänget desto mindre förtjänta av tårtkalas som den bestulne mannen genom egna iakttagelser på en pantbank i Malmö i högsta grad bidrog till att trombonen kunde återbördas och tjuven gripas.

Försvarets invändning, att den mutdömde polisen aldrig fick tillfälle att smaka på tårtan eftersom han var ledig den aktuella dagen, är lika komiskt pinsam som det faktum att smörgåstårtan blev stående på konditoriet i två dagar eftersom de tjänstgörande poliserna redan hade magarna fulla med andra tårtor.

Långt ifrån alla brottmål går till rättshistorien, men det här lär göra det på grund av fallets alla osannolika ingredienser. Tyvärr finns risken att de dråpliga inslagen skymmer det skrämmande förhållandet att inom svensk polis finns polismän som rutinmässigt låter sig mutas och som kanske inte ens begriper att de gör något fel.