LIVSMEDELSVERKET | Konsten att mjölka råttor

Lagom till grillsäsongen uppmärksammades en studie som sades visa att köttätande ökade risken för cancer. Det baserades på en studie som visat några tiotusendelar i risk att få cancer för en grupp högkonsumenter som åt lite grönsaker. Satte man det i relation till den ännu lite mindre risken för icke-köttätare gick det att tala om en 35-procentigt ökad risk. Så kan även små, och för vårt vardagsliv irrelevanta, risker göras till tidningsrubriker.
Gårdagens icke-nyhet var att akrylamid i mat inte ger människor cancer. Inte minsta lilla risk har upptäckts i en studie av 61 000 kvinnor. Högkonsumenter går inte att skilja från lågkonsumenter. Mot bakgrund av hur den förfinade forskningen kan lura oss genom sin skicklighet att upptäcka även pyttesmå risker är det nästan anmärkningsvärt.

Några som borde störas av den senare studien är Livsmedelsverket. Många minns nog hur myndigheten skapade globalt rabalder våren 2002 genom att larma om att det
cancerframkallande giftet akrylamid finns i vår vanligaste mat, från spenat till bröd och chips. Paniken var ett faktum i tidningsartiklar och tv-inslag. Plötsligt var det många som inte hade alla sina pommes frites på tallriken, bildligt och bokstavligen.
I stormens öga stod en myndighet, som bara någon vecka tidigare förgäves vädjat hos regeringen om hjälp med sina stora löpande underskott, och räknade in nya anslag.
Dåvarande jordbruksministern Margareta Winberg lovade en och en halv miljon kronor i en tv-soffa bara någon dag efter larmet.
Ganska snabbt kom debatten kring akrylamidens risker att sansas.
Många påpekade redan från början det vanskliga i att dra slutsatser om cancerrisker för människor utifrån studier på råttor. Redan i januari 2003 kom också en studie som bekräftade att de nivåer som finns i maten inte tycks innebära någon ökad cancerrisk för människor.

Livsmedelsverket har dock inte låtit sig bevekas. De menar att cancerriskerna ändå är för små (sic!) för att mätas annat än i
gigantiska studier. Dessutom har de fullt upp med att leda forskningsprojekt åt EU, WHO och andra länder kring akrylamidhalten i allehanda livsmedel och hur man minskar den, liksom arbeten med att ta fram tillåtna gränsvärden. Varför skulle de bry sig om studier på människor när de kan fortsätta mjölka anslag ur de råttor som visat sig få cancer av hundrafalt högre doser?
Nog är det en smula absurt att en svensk myndighet tagit på sig uppdraget att utforska, utvärdera, kontrollera och rent av varna för, halter av ett ämne som visat sig vara fullständigt ofarliga för människor? Åtminstone för oss som via skattsedeln betalar kalaset. Fast kanske ändå inte lika absurt som en regering som hävdar att det inte går att minska de offentliga utgifterna. Samtidigt som den år efter år har ökat Livsmedelsverkets anslag. Kan ingen skydda oss mot sådant?