Inför den muntliga förhandlingen i EU-domstolen om Vaxholmsmålet den 9 januari har regeringen Reinfeldt meddelat att den intar samma hållning som regeringen Persson. Det är märkligt, med tanke på att Vaxholmsmålet handlar om den så kallade Lex Britannia.
Lex Britannia ger svenska fackföreningar rätt att undantränga det kollektivavtal som ett utländskt företag har med sina anställda, när detta företag tillfälligt verkar i Sverige. Som Vaxholmsfallet med det lettiska byggföretaget Laval visar, slår Lex Britannia inte vakt om de utländska arbetarnas, utan om den svenska fackorganisationens intressen.
Lex Britannia tillkom på beställning från LO, när LO förlorade ett mål i Arbetsdomstolen, och levererades av en riksdag med socialistisk majoritet 1991. Sedan dess har de borgerliga partierna velat avskaffa den.

Så här kunde det t ex låta: " de regler som kallas Lex Britannia bör upphävas. Dessa regler hör inte hemma på en modern
arbetsmarknad med en kraftigare internationalisering och ökade krav på flexibilitet för företagen eller anställda." Mikael Odenberg (m) m fl Betänkande 1998/99:AU9.

Eller så här: "Sammanfattningsvis föreslår vi att riksdagen ger regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som innebär att den s k Lex Britannia avskaffas och reglerna om den fackliga vetorätten tas bort." Mikael Odenberg (m) m fl Betänkande 2000/01:AU7.
Eller: "Den s k lex Britannia, som ger svensk facklig organisation vidsträckta internationella befogenheter, måste upphävas." Fredrik Reinfeldt (m) m fl Motion 2001/02:T253

Jag vet att påminnelser om vad man haft för uppfattning i opposition väger lätt för de nya moderaterna. Men min avsikt är att illustrera digniteten hos positionsbytet, vilket dessutom inte ens, som i andra sammanhang, har föregåtts av förvetenskapligande genom hänvisning till makroekonomisk forskning.
Det är självklart taktiska överväganden som ligger bakom regeringens hållning. Det är inte första gången som de nya moderaterna visar att de lider av Stockholmssyndromet gentemot LO.

Men att åsiktsbytet sker utan försök till motivering är ett nytt fenomen. I regeringsställning tycks den nymoderata vetenskapsproduktionen ha gått i stå.
Regeringen Reinfeldt säger att dess uppgift är att "inför EG-domstolen försvara svenska lagar och regler". Men även om de borgerliga partierna inte bryr sig om att de under ett decennium har velat avskaffa den lag som målet gäller, kunde man önska sig att regeringen hade reflekterat över i vilket sammanhang den yttrar dessa ord.

I Vaxholmsfallet vet vi att det har funnits lögner från byggfackets sida om vilka krav som man ställde på det lettiska byggföretaget. I Vaxholm har facket organiserat demonstrationer där heltidsanställda fackliga funktionärer till arbetare från ett grannland ropat "Go home!".
Det var dessa hållningar som regeringen Persson hade gjort till sina i Vaxholmsfallet.
När Göran Persson talade grumligt om social dumpning, visade
centerledaren Maud Olofsson andlig resning. Nu verkar hon och hennes regeringskolleger beredda att vada i samma moraliska träskmarker som Persson. Det är beklämmande.