Bilda en borgerlig valallians. Se till att C, FP, KD och M går fram under gemensam partibeteckning i riksdagsvalet nästa höst. Vart och ett av de traditionella partierna bör sedan ha egna listor under det gemensamma paraplyet så att väljarna får lägga tonvikten där de vill. Det föreslår Tommy Lundkvist, folkpartist från Halmstad, i en motion till FP:s landsmöte i nästa vecka.

Det är bara att instämma. SvD har drivit frågan om borgerlig valallians sedan våren 2004 och gensvaret har varit utomordentligt positivt. Bland borgerliga sympatisörer har vi mött få om ens några invändningar. Tvärtom undrar många varför man inte har satsat på en valallians för länge sedan. Den tveksamhet som finns, den möter man hos partierna.

FP-styrelsen ställer sig mycket riktigt välvilligt avvisande till Lundkvists motion: ”Partistyrelsen vill inte utesluta en sådan lösning inför framtiden, men under den tid som återstår till valet 2010 ska vi fokusera på politik och inte organisation.” I en avlägsen framtid måhända, men inte nu.

Men det är ju nu den behövs! September 2014 är en skälm, medan september 2010 redan syns vid horisonten.

Genom att bilda valallians skulle de borgerliga partierna ge ett bestämt besked om att man inte bara vill fortsätta regera tillsammans efter valet utan att man också har en samsyn som går på djupet. Det blir en viktig kontrast till De rödgröna.

Med valallians försvinner all risk för att röster på C eller KD ska bli bortkastade på grund av fyraprocentsspärren. Man slipper allt distraherande prat om taktikröstning hit eller dit.

Dessutom skulle en valkampanj som i stor utsträckning bedrivs under Alliansens gemensamma märke göra tydligt att borgerligheten är större och mer mångfasetterad än Moderaterna. M har redan blivit alltför dominerande och riskerar att bli det i ännu högre grad i takt med att medierna försöker göra valet till ett presidentval mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin.

De borgerliga skapade en enastående framgångsmaskin när de skruvade ihop Allians för Sverige, men de har inte vårdat sin investering. Alliansaktiviteterna har blivit enstaka sprittningar snarare än något kontinuerligt.

Borgerligheten utanför partiapparaterna beklagar att utvecklingen gått i stå. Nästa vecka har FP chans att glädja dem och skapa Ny fart för Alliansen.