De vanligaste orden i platsannonser har kartlagts och textanalysföretaget Saplo hittade några nykomlingar på listan, däribland kommunikativ, entusiastisk, pedagogisk och tävlingsinriktad. Värdefulla egenskaper i nästan alla sorters jobb, men kanske särskilt ovärderliga för en partiledare.

– Nu får han väl ge sig, tyckte Maria Wetterstrand när hon gästade Korseld i våras och fick höra att språkrörsföreträdaren Birger Schlaug hade lyft fram henne som en bättre rödgrön statsministerkandidat än Mona Sahlin.

I helgens Synovatemätning ligger Wetterstrand tvåa efter Fredrik Reinfeldt när det gäller folkets förtroende. Sahlin kammar inte ens hem bronset, utan får nöja sig med en fjärdeplats efter Maud Olofsson. Det har hunnit gå några månader, men Schlaugs idé framstår allt mer som ett vinnande koncept. Och för Sveriges största parti måste det svida något enormt att partiledare Sahlin inte ens kommer tvåa efter det regeringsbärande partiet.

Redan i och med det rödgröna samarbetet har S gjort eftergifter som suttit långt inne i rörelsens psykologi. Att dessutom lansera en annan statsministerkandidat finns nog inte på kartan, även om det uppenbarligen skulle ha sina fördelar.

Allting beror förstås på vilka väljare man är ute efter. MP vinner mark i asfaltsdjungeln – hos de urbana väljare som Socialdemokraterna vill nå. Å andra sidan är det långtifrån alla S-väljare som skulle uppskatta ett större fokus på MP. Det är inte givet att det skulle vara ett lyft för de rödgröna totalt sett att satsa mer på Wetterstrand. Då måste man räkna kallt med att de som ogillar MP går till Vänsterpartiet och inte till Alliansen. Och den kalkylen är det nog inte många som gör.

Sammantaget pekar helgens olika mätningar på ett litet uppsving för Alliansen. S backar i Demoskop, trots (eller kanske på grund av) intensiv mediebevakning under jobbkongressen. M smyger sig framåt. Och i en mätning från Skop säger 57 procent av väljarna att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb.

I stora drag kan vi räkna med att läget fortsätter att se ut ungefär så här en bra stund framöver. Små och osäkra förändringar, ständigt tajt läge och spännande mest hela tiden.

Fast ska man gissa sig till vad det gnisslas mest över på S-högkvarteret just nu är det nog inte någon av de nämnda mätningarna, utan snarare det ekonomiska läget, som Anders Borg avlämnade bedömning om nyligen.

Just som alla S-profiler lärt sig rabbla ramsan om att regeringen hanterar den ekonomiska krisen oansvarigt meddelar finansministern att han ser uppsprickande molntäcken. För 2010 förväntas tillväxten bli 2,0 – att jämföra med tidigare förväntade 0,6.

– Världen har landat på fötterna efter krisen, sade Borg i måndags.

Men Borg ropar ändå inte hej för tidigt. Samtidigt som han aviserar viss optimism och justerar ner den förväntade arbetslösheten något, så konstaterar han att risken för en andra våg finns och låter de stimulansåtgärder som redan har planerats ligga fast. Knappast ansvarslöst.

Vad gör en S-strateg på Sveavägen i det läget? Håller tummarna för krisens andra våg? Puttar fram Wetterstrand lite oftare? Ringer Henrik Schyffert igen? Filar på en platsannons?