Alla som har oroat sig för Nord Streams pipeline i Östersjön kan andas ut. Blåmusslorna vid Hoburgens bank och Midsjöbankarna kommer inte att störas.

Miljöminister Andreas Carlgren var glasklar när han igår redovisade motiven för regeringens ja till gasledningen från Viborg till Greifswald – genom den svenska ekonomiska zonen. Miljöprövningen har varit rigorös. Två minor behöver sprängas. Fisket ska inte heller drabbas av några problem.

Det är naturligtvis bra att Nord Stream under resans gång har tvingats att skärpa projektets miljöprofil och även skrotat planerna på en serviceplattform öster om Gotland.

Men ändå kan det konstateras att regeringen har valt att sila miljömygg och i stället svalt en rysk kamel.

Regeringen har gjort ställningstagandet till enbart en miljöfråga. På gårdagens presskonferens gav miljöministern intryck av att ledningen över huvud taget inte skulle påverka Östersjöns strategiska läge. Att den ryska marinen flaggat för ökad närvaro är inget som bekymrar Carlgren.

Med öppna ögon har regeringen bortsett från de säkerhetspolitiska aspekterna av den rysk-tyska gasledningen. Det är ohållbart.

Och det är lika ohållbart att bara se det som ett ekonomiskt projekt.

Regeringen borde ha krävt ett alternativ med dragning över land. Det hade möjliggjort jämförelser av både miljö och ekonomi, men framför allt hade det varit att se verkligheten i vitögat.

Den 9 november firas 20-årsdagen av Murens fall. En paradoxal konsekvens är att fd Stasiagenten Mattias Warnig (med kodnamn Arthur) nu är vd i Nord Stream med ryska maktbolaget Gazprom som huvudägare.

Som av en händelse har fd presidenten och nuvarande premiärministern Vladimir Putin ett förflutet som KGB-agent i DDR.

Nord Stream är en del av rysk maktpolitik. Energin som vapen ingår i den militära doktrinen och som vi vet har den också använts. Det är också skälet till att de baltiska staterna och Polen mycket starkt motsatt sig Nord Stream.

Med gasledningen på plats kan Ryssland stänga av gas för att hävda ”sin inflytelsesfär” utan att det påverkar försörjningen i det gamla Europa.

Nord Stream är ytterligare ett exempel på hur Ryssland söndrar Europa. Det gör det ännu viktigare att EU får en verkligt gemensam energipolitik.

Det är också en påminnelse om vårt behov av utbyggd kärnkraft, något som de rödgröna blundar för i sin kritik av regeringens ja.