Det säger dock åtskilligt om vilket land Ryssland har blivit när det ställs frågor om presidentens inblandning. Så skedde även efter mordet på den regimkritiska journalisten Anna Politikovskaja i Moskva.
Och det bottnar inte i att Putin själv har en bakgrund i det som numera är säkerhetstjänsten FSB, utan just i det land som Ryssland har blivit.

Mord på affärsmän, politiker och tjänstemän är rysk ”vardag”. Laglösheten avspeglas också i en så omfattande korruption att Putinland harvar i den internationella ligans absoluta bottenskikt. Kort sagt, det är raka motsatsen till presidentens återkommande löften om lag och ordning.

President Putin är ytterst ansvarig för det som ibland beskrivs som ett folkmord. Som Politikovskaja vittnade om innan hon mördades är laglösheten i krigets Tjetjenien en del av systemet med Kremls man premiärminister Ramzan Kadyrov
i täten. Human Rights Watch har nyligen i en rapport pekat på den omfattande tortyr som pågår i vanliga och hemliga fängelser. Elchocker och misshandel, liksom hot om våldtäkt eller avrättning ingår i den standardmenu som också det ryska inrikesministeriet tillämpar där. Människor bara försvinner.

Putins Ryssland är i strukturellt hänseende fortfarande en militärstat. Försvarsbudgeten har uppskattats till mellan 10-30 procent av BNP. I en forskningsrapport av Jan Leijonhielm vid FOI som publicerades förra året drogs slutsatsen att de sammanlagda kostnaderna för försvar, inre säkerhet och kriget i Tjetjenien uppgår till ungefär 50 procent av statsbudgeten.

Ett annat utvecklingsdrag är, som OECD pekar på i en ny Rysslandsstudie, den växande sammanblandningsekonomin. I stället för att ägna kraft åt strukturella ekonomiska reformer är trenden att staten köper upp delar av näringslivet som anses nationellt viktiga. Inte minst är Putins maktbolag Gazprom en central aktör i den ekonomiska politiken. I stället för att utveckla kärnverksamheten har Gazprom köpt på sig en hel diversehandel. Det gäller också medier, där makten därigenom också fått en dominerade ägarställning.

OECD varnar för sammanblandningsekonomins negativa effekter och pekar på bristen på fungerande institutioner som utvecklingshinder. Och den svagheten sammanhänger i hög grad med det civila samhällets svaghet. Kort sagt, det som president Putin mycket aktivt arbetat för att uppnå, avdemokratisering. I stället uppmuntras till konspirationstänkande och stormaktsnostalgi.
Kto kogo? Vem slår vem är en klassisk fråga i rysk politik.

I kombination med Karl Marx insikt om att intresset inte ljuger är nog den tunga frågan i fallet Litvinenko inte om Putin gjorde det, utan om det trots allt var butlern. Om Kreml är inblandat – som en del i det maktspel som pågår mellan olika grupper i Putins närhet. Och den verkligt stora insatsen i spelet om makt och stora pengar handlar förstås om vem (vilken grupp) som ska efterträda Putin när hans andra och enligt konstitutionen sista mandatperiod går ut 2008. Om det inte blir Putin förstås: bonapartism förklädd i en ny konstitution.

SvD