En glädjens dag för folk med huvudvärk, feber och täppt näsa efter klockan 18, skrev socialminister Göran Hägglund i sin Facebookstatus i söndags. Då blev det nämligen tillåtet för vanliga butiker att sälja receptfria läkemedel.

Hägglund har förvisso infriat sin del av arrangemanget, men njae, vare sig under söndagen efter klockan 18 eller vid lunchtid igår var pillershoppingen möjlig. Jag sprang nämligen runt och försökte i grannskapet runt SvD. Så här gick det:

På Åhléns finns ännu inga piller att tillgå. Inte på Hemköp heller. Eller på Pressbyrån. Eller på Ica. Men, snart, om några veckor, drar vi igång, försäkrar alla jag frågar. Det handlar således inte om ointresse från kedjorna. Snarare är det förändringens långsamma kvarnar som sinkat processen.

Läkemedelsverkets lista över tillåtna läkemedel har försenats och få handlare har velat riskera att göra en felplacerad beställning eller satsa fel på andra vis. Men inom en snar framtid blir möjligheten att komma över nässprej och huvudvärkstabletter mångdubbelt bättre. I trakterna runt Svenska Dagbladets redaktion var tillgången i och för sig redan god. Runt hörnet ett nattöppet apotek, ett stenkast bort ytterligare två. Viktigast är den här reformen för människor i mindre städer och på landsbygden, vars enda Apotek är någon eller några mil bort, men vars närbutik eller mack ligger närmare. För dem kommer lindring nu vara enklare att få tag på.

Nere på Vasagatan ligger Foxfarmaci, vars namn onekligen antyder att butiken ligger i startgroparna. Jag kliver in i butiken och mycket riktigt. Om två veckor utökas sortimentet av naturläkemedel och kosttillskott med receptfria läkemedel. Fast för Foxfarmaci är detta bara en hållplats i väntan på att få bli fullskaligt apotek om ytterligare ett drygt halvår när monopolet avregleras på allvar.

Jag går därifrån och känner mig larvigt upplivad. Larvigt för att den här lilla friheten egentligen är så liten. Min huvudvärk kommer nu kunna botas inte bara före 18.00, utan också efter 22.00. Hur kan man bli munter av en sån småsak, liksom?

Jo. För att det inte finns någon rimlig anledning till att denna möjlighet förvägrats mig och alla andra förut. Jag är inte upplivad bara över timmarna och förenklingen. Jag är upplivad för att en knäpp ordning nu äntligen har skrotats. För att fel har blivit rätt.