Thomas Bodström och Folkpartiets Johan Pehrson har fallit i varandras armar. I kölvattnet av helikopterrånet mot G4S-depån i Västberga kräver bägge de tunga rättspolitikerna att Polisen ska få ny struktur. Det håller inte att verksamheten är uppdelad i en rikspolisstyrelse och 21 regionala polismyndigheter under ledning av varsin självständig länspolismästare. Organisationen blir splittrad, svårstyrd och plågad av ständiga revirstrider. Den organiserade brottsligheten låter sig inte hindras av några länsgränser; det får inte den organiserade brottsbekämpningen heller göra.

Bodström och Pehrson har rätt. Det behövs kraftsamling och samordning. Men de har bara till hälften rätt. För minst lika viktigt som det är med en effektivare nationell polis är det med långt bättre lokal förankring av polisarbetet. Det är inte bara den stora och systemhotande kriminaliteten som behöver möta ett starkare motstånd. Detsamma gäller inbrotten, hoten, misshandeln, stölderna och skadegörelsen som drabbar människor i deras vardag. Ovanpå allt annat elände fungerar ju denna ”vardagsbrottslighet” som en sorts lärlingsutbildning för blivande yrkesförbrytare.

Förra söndagen skrev jag om vandaliseringen och stenkastningen som har plågat socialt utsatta stadsdelar i Uppsala och Göteborg under hösten och hur problemen riskerar att glida ur blickfånget när uppmärksamheten riktas mot helikopterrånare och deras likar. Den gångna veckan bär syn för sägen. Medan Rikskriminalen har grälat med Stockholmspolisen, och justitieminister Beatrice Ask har hutat åt dem, har det fortsatt att brinna i Uppsala och Göteborg.

I Uppsala har det inte varit lika många bränder som under tidigare veckor, och dessutom har det eldats på fler olika ställen i staden, men var och varannan dag har Upsala Nya Tidning rapporterat om bilar som stuckits i brand.

I Göteborg har det varit desto häftigare. Tidigt i torsdags morse körde en bil in i ett parkeringsgarage på Siriusgatan i Bergsjön och strax därefter hördes explosioner och det började brinna. Cirka 200 bilar blev skadade, ett halvdussin fullständigt utbrända och i bostadshusen ovanför garaget fylldes trapphus med rök.

”Man känner sig inte trygg här”, säger småbarnspappan Ricardo Fortes till GP TV. Han ”funderar på att packa och dra vidare”. Självbehärskningen är bara att beundra, det vore naturligt med långt hårdare ord.

Det han och hans familj har fått utstå är alldeles förfärligt.

Varken Bodström/Pehrsons idé om en enda nationell poliskår eller Alliansregeringens insatser för att utöka det totala antalet poliser i Sverige skapar trygghet i sig. Fler poliser bakom skrivbord gör inte gatorna trygga. Det avgörande är att de som ska upprätthålla ordningen och förhindra inbrott, förstörelse och våld kommer mycket närmare medborgarna och får en genuin känsla av att det är från dem som uppdraget kommer. I praktiken innebär det att ordningspolisen måste finnas närvarande ute i samhället på ett helt annat sätt i dag, att poliserna bör vara förankrade i lokalsamhället och att det måste bli lokalpolitikerna som bär det politiska ansvaret.

Vad ska människor göra idag ifall de känner sig övergivna av polisen? Skriva inlagor till länspolismästaren? Skicka mejl till justitieministern? Ingetdera gör minsta skillnad. Men säg mig det kommunalråd som skulle våga strunta i frågorna om lag och ordning ifall dessa kunde avgöra hur det går i nästa val. Säg mig vilken ansvarig lokalpolitiker som skulle gå med på att polisstationen dras in eller att den får stå obemannad på kvällar och helger och ersätts med ett par radiobilar som har hela länet som bevakningsområde?

Men lokal polis har inte bara att göra med det lokala ansvarsutkrävandet och den förändrade politiska prioriteringar som kommer att följa i dess spår. Det handlar också om att arbeta lokalt. Lokal polis åker inte bil när den kan gå, och den sitter inte på kontoret när den kan vara ute bland folk. Lokal polis lär känna människor, bygger förtroende, får kontakter och kan se i god tid vilka ungdomar som löper risken att komma på glid. Lokal polis är med fördel lokalt rekryterad och speglar det lokala samhället. Lokal polis ska förstås vara utbildad men behöver inte nödvändigtvis ha tre års högskolestudier och akademisk examen. Det kan finnas andra vägar till att bli en kraft för det goda i kvarteret.

Lokal polis är en idé för framtiden och kan inte lösa de akuta problemen i Uppsala och Göteborg; de måste hanteras genom att polisen sätter in större resurser, spanar mer aktivt och lagför så många brottslingar att det avskräcker andra från att härja. Men ju fortare regeringen kan sätta av pengar och ge några kommuner chans att starta lokal polisverksamhet på försök, desto bättre.

PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD. pj.anders.linder@svd.se