Fredrik Reinfeldt är inte bara statsminister, utan han är dessutom bättre på det än utmanar-Mona. För ett år sedan blev det oavgjort (2–2) när Synovate frågade vem av de två som bäst kunde sköta Sverige högsta politiska ämbete.

I en ny undersökning sopar Reinfeldt mattan med Sahlin (DN 26/9). 6–0 till Reinfeldt visar enkäten, nu utökad med ytterligare frågor om att företräda Sverige i Europa respektive leda Sverige i en allvarlig kris. Paradoxen är att det kanske inte räcker 2010.

För Reinfeldts partifrände i CDU har läget nästan varit detsamma inför gårdagens parlamentsval. Angela Merkel har stått stadigt när den ekonomiska krisens vågor svallat och det säger åtskilligt att huvudbudskapet i valrörelsen har varit: Rösta på kanslern.

Kampanjens underliggande budskap har varit att Socialdemokraternas kanslerkandidat Frank-Walter Steinmeier inte är av det rätta virket. Om Moderaterna kommer att köra samma fräckis 2010 är ovisst, men det är självklart att budskapet kommer att finnas med. Mona Sahlin respektive osäkerhet om vad de rödgröna kan ställa till med i regeringsställning är Alliansens starkaste kort för att nå de osäkra.

I parlamentsvalet 2005 ledde krav på radikala reformer till att Angela Merkels CDU förlorade väljare på sluttampen och därför tvingades in i ett politiskt samboförhållande med Socialdemokraterna. Inget av de båda partierna önskade sig detta, men nöden hade ingen lag. Nu har alla fått nog. Både Merkel och Steinmeier klargjorde inför valet att det är uteslutet att återigen bilda en stor koalition.

Socialdemokraterna vill slå sig ihop med de gröna (men säger till skillnad från Mona Sahlin nej till regeringssamarbete med Vänstern). Kristdemokraternas vill ingå en liten koalition med det liberala FDP. FDP utesluter i sin tur alla andra alternativ än CDU.

Länge såg det ut som om väljarna skulle ge klartecken för skilsmässa med borgerliga förtecken, men inför valdagen har marginalerna för alternativet CDU-FDP krympt. Att döma av en vallokalsundersökning kan dock stödet räcka för att bilda regering. Utmärkt om det står sig.

Det skulle pigga upp tysk politik om de båda huvudmotståndarna inte längre delar taburetter. Jag själv tvivlar inte heller på att Tyskland skulle må bra av en borgerlig koalition vid rodret. Liksom Sahlins parti är det tyska Socialdemokraterna ett vänsterparti för vilket en ekonomisk blomstringstid stavas högre skatter. Det har vi prövat.

Merkel är en försiktig general som inte gärna manövrer utanför den stabila politiska mittenfåran, men som med det ekonomiskt mer liberala FDP vid sin sida skulle kunna hitta tillbaka till den kraftfulla reformpolitik som Tyskland behöver. Angela Merkel har mer att erbjuda.