Åtta goda råd till Göran Hägglund

I Ronald Reagans stora stora hus rymdes liberaler, kristna och en traditionell höger som betonade lag och ordning och skydd av rikets gränser. Och där fanns alla de vanliga människor som vill att politiker ska se till att tjälskotten i vägarna fixas, att gatubelysningen fungerar utanför skolan – och för övrigt bli lämnade i fred. Så länge huset stod fanns makten hos borgerligheten och vänstern fick anpassa sig.

De senaste dagarna har jag mött flera liberaler som gått omkring och visslat glatt. De sneglar mot Göran Hägglund och undrar om inte han håller på att snickra ett stort hus också i Sverige. Så här sade han i fredags: “Vi har ibland anklagats för att vara ett förbudsparti. Och tyvärr måste jag erkänna att man ofta har haft rätt. […] Nya lagar och förordningar är inte alltid lösningen på problem. Ofta är det bekväma lösningar designade av politiker. Men det är inte sådana lösningar som vanligt folk uppskattar. […] [Vi] kristdemokrater måste backa tillbaka politiken så att den blir mindre styrande och mer stödjande. Min uppmaning är; förbjud förbuden!”

Sverige är inte USA men också här finns en hemlös, frihetlig borgerlighet. Om Hägglund nu, efter att ha dukat, ställer fram kött och potatis på bordet, kommer många att vilja flytta in. Det handlar inte om att komma med mängder av förslag: en sådan attityd är precis vad Hägglund markerar emot. Men utrymmet för förslag som går på tvärs mot citatet ovan är borta. Och det krävs erbjudanden åt dem som nu tittar nyfiket åt KD:s håll.

Här är åtta förslag:

•Bli personvalspartiet. I nästa partiledarval tillåts alla medlemmar att rösta. Driv personvalsfrågan.

•Kommunalisera polisen. Gör polischefsjobbet till en folkvald position. Ge en försökskommun statligt stöd så att den kan ha dubbla antalet poliser under en mandatperiod för utvärdering.

•Ställ upp för friskolor och deras vinster. Chockhöj lärarlönerna. Arbeta för att skolcheferna i kommunerna ska vara folkvalda.

•Sätt ner foten i familjepolitiken. Förskolan är väsentlig, men det är det också att familjer kan välja att en förälder är hemma. Staten subventionerar en dagisplats med 140000. Skattelättnader bör placera de pengarna i fickan på familjerna.

•Varje gång frågor om genus, sexmoral osv förs fram, förklara vänligt men bestämt att i dessa avseenden har vi alla åsikter, men det är inga politiska storheter. Inga förbud. Ingen statspropaganda. Folk bestämmer själva, tolerans råder.

•Förklara att alla beslut om kommuners självständighet ska ge ökad kommunal frihet.

•Se över kulturpolitiken. Samla ihop alla konstiga bidrag och satsningar men spara inte ett öre. Flytta pengarna till de samhällsbärande kulturinstitutionerna.

•Snickra ihop en konstruktion som integrerar flyktinginvandrare via arbetsmarknaden, inte via flyktinganläggningar och språkkurser. Krav måste kombineras med möjligheter.

Om det är frihet och demokrati som är målet borde det hus som Hägglund skissar på framstå som riktigt hemtrevligt både för liberaler och konservativa.

R oland Poirier Martinsson är författare, filosof och leder Timbro medieinstitut.rolandpm@ gmail. com