Sudda sudda sudda sudda medeltidslatin

Sudda sudda sudda sudda medeltidslatin

Cicero skall uttalas med k

Caesar han skall uttalas just så

44 år före Kristus (Kristus!)

Sudda sudda medeltidslatin

Tillhör du dem som över huvud taget ser några komiska poänger i ovanstående visa, tillkommen vid en nattsexa i Lund? Då tillhör du också ett utdöende släkte.

I Uppsala finns det från i höst ingen gymnasieskola som erbjuder undervisning i latin. I Uppsala, alltså. Lärdomens stad.

På högre nivå är det lika skraltigt. Universiteten har i de flesta fallen skrotat förkunskapskraven vid intagningen till grundkursen. Vid Lunds universitet har latin­undervisningen tillfälligt räddats genom en donation från Thora Ohlssons stiftelse, som finansierar en lektorstjänst.

Men är det då ett problem om ungarna hellre väljer att gå på hockeygymnasium än att läsa ett språk som ingen lägre talar? Vi lever väl ändå på 2000-talet?

Ja. Syftet med kunskaper i latin är nämligen inte enbart att skriva mer eller mindre spirituella snapsvisor, även om just det på intet sätt ska föraktas.

Hans Helander, professor emeritus i latin, förklarade saken i Upsala Nya Tidning (3/8).

– Från medeltidens slut till början av 1800-talet dominerade latinet inom vetenskap, litteratur och politisk debatt. Utan kunskap om de skriftliga latinska källorna kan man inte bedriva vettig historisk forskning om den perioden.

Inget ont om Herman Lindqvist eller Carl Grimberg. Men utan ­latin är det till Hermans historia som det Svenska folkets underbara öden förpassas. Verklig kunskap om vår historia blir helt enkelt omöjlig.

Utställningen Figurationer, som ännu pågår på Edsviks konsthall, har genom klassicistiskt måleri framkallat hård diskussion (den 1 september blir det dessutom en summerande debatt på själva konsthallen). De retrogardistiska konstnärerna har exempelvis beskyllts för att torgföra naziestetik.

Frågan borde i stället gälla vad vi går miste om när vi suddar ut kunskapen att utöva historiska uttryck. I de flesta andra konstformer ses bevarande och kontinuitet som något positivt. Ingen kallar Romateatern reaktionär för de årliga Shakespeareuppsättningarna. Tvärtom är det självklart att vi inte kan förstå dramatik alls utan att ständigt ha klassikerna levande. Den som tycker att svenska konsthögskolor borde kunna klämma fram åtminstone någon målare som kan tävla med en genomsnittlig holländare på 1600-talet riskerar däremot att kallas nazist.

Det är mycket sorgligt. Visst finns ännu några latinstudenter, och visst finns konstnärer som söker bevara kunskaperna. Men ibland får man intrycket att vi försöker framkalla en kollektiv minnesförlust.