Det brittiska Torypartiet har under några år arbetat hårt för att tvätta bort allmänhetens bild av de konservativa som the nasty party . Ett elakt parti som tar barnens skolmjölk och hånar den offentliga sektorn. En viktig del i det arbetet har varit att utveckla en ny och positiv syn på det allmänna sjukvårdssystemet och formulera en mer inkluderande vårdpolitik.

Det är tydligt att Moderaterna, som i helgen har samlats till en arbetsstämma i Västerås, har tagit intryck. En förändrad attityd till vården står i centrum också hos dem.

Ett ombud menade i talarstolen att Moderaterna tidigare har upplevts som ett parti befriat från patientperspektiv och fastlåst i ett oattraktivt systemtänk kring sjukvårdens driftsformer. Så låter det även i partistyrelsens stora vårdplattform som trummades igenom i stämmoutskott och sal utan någon betydande opposition.

Moderaterna lägger nu helt bort den gamla diskussionen om privat kontra offentlig sjukvård och koncentrerar sig på större tillgänglighet och stärkta patienträttigheter – två utmärkta punkter – samt något som kallas ”jämlik vård”. Det är kanske ett mindre lyckat initiativ.

Visst är det viktigt att alla ges en kvalitetsmässigt likvärdig behandling och givetvis ska det ska inte spela någon roll var i landet man bor. Men det är alldeles för slätstruket för att bilda kärna i Moderaternas, och i förlängningen Alliansens, vårdpolitik.

Ett betydligt intressantare, och mer utmanande, spår är det förslag som lanserades av några moderater på Brännpunkt i gårdagens SvD, och som har lagts fram i en motion till stämman. Tanken är att skapa en obligatorisk allmän sjukvårdsförsäkring förenad med en lösning där skattepengarna följer patientens val av försäkringsgivare.

Men förslaget hör hemma i en formdebatt som Moderaterna, ett år före valet, vill undvika. Det har långtgående konsekvenser för hela politiken på regional nivå. En moderat tjänsteman säger dessutom att upplevelsen i partiet är att det har för många likheter med Barack Obamas utskällda reform i USA.

Det är inte förvånande att partiet drog öronen åt sig och tydligt avslog motionen. Man kan föreställa sig den tevesända slutdebatt där Mona Sahlin falskt anklagar Fredrik Reinfeldt för att bryta med den ”solidariska skattefinansieringen” av vården. Men samtidigt måste Moderaterna, och Alliansen som helhet, börja tala om vad som ska hända efter 2014.

Det krävs redan nu ett visst mått av visioner. Och då är ett avskaffande av landstingen, vilka medborgarna knappast älskar förbehållningslöst, till förmån för en nationell vårdlösning en bra början. Men det verkar man inte uppfatta i Västerås. Här sluter många medlemmar okritiskt upp bakom Moderaternas sitt-still-i-båten-politik.