Varsam hantering av de gemensamma pengarna. Största möjliga effekt för varje skattekrona. Är det någonstans höger och vänster borde kunna mötas är det där.

Utvärdering och rationalisering kan minska kostnaderna för verksamheten i stat och kommun, vilket i sin tur skapar utrymme för sänkta skatter. Sådant är ljuv musik i borgerliga öron.

Men utrymmet kan förstås också användas så att man får ännu mer offentlig verksamhet utan att kostnaderna stiger. Det går hem till vänster.

På vissa områden är höger och vänster i stort sett ense om att det offentliga har en stor och viktig roll att spela. Där kan en stark rationaliseringskultur se till att man får ständigt högre kvalitet till oförändrade kostnader. Det borde antagonister på ömse sidor om den politiska mittlinjen kunna höja en bägare för.

Men det gör de inte.

Det pågår förstås effektiviseringsprojekt i offentliga förvaltningar runt om i Sverige. Men det är väldigt tyst i den partipolitiska debatten.

De borgerliga i allmänhet och Moderaterna i synnerhet har jobbat hårt på att framstå som välfärdens bästa vänner. Uppenbarligen är man väldigt nervös för att budskap om effektivisering och benchmarking ska uppfattas som att man är mot den offentliga sektorn. Man tror sig inte ha förmågan att förklara vad det är för skillnad mellan ”sparsamhet” och ”nedskärningar”.

Till vänster har man glömt bort att även vänsterväljare betalar skatt och lyssnar hellre på den offentliga apparatens särintressen. Och där vill man hellre ha mer pengar att göra av med än hålla hårt i pengarna man redan har. Rationalisering betyder förändring och omställningsförmåga; det tar emot.

En gång i tiden kunde socialdemokratiska politiker höras skryta med att man höll kommunalskatten nere; denna proportionella skatt är ju största utgift i många hushåll med beskedliga inkomster. Men när hörde man sådana tongångar senast?

Resultatet? Både höger och vänster avstår från att gå till val på ett budskap som har potential att vinna väljarstöd i praktiskt taget alla läger: Valuta för pengarna!

Istället tävlar partierna om att ”satsa” så mycket som möjligt. Om tävlingen om att höja kommunbidragen får fortgå, kan 2010 bli en repris av 1998 års Vård-Skola-Omsorg-auktion.

Som lök på laxen får projekten utanför kärnuppdraget rulla på. Igår rapporterade SvD om att var och varannan kommun ger sig den på att bli framtidens svenska turistmagnet och satsar pengar på marknadsföring med oklara resultat. Det skapas ”destinationsbolag” och lockas till vandringar i ”Arns fotspår”.

Det är förstås bra att fler politiker har fått upp ögonen för näringslivets betydelse; det är mindre lyckat att man har fått för sig att just turismen är framtidens Näring och satsar resurserna där. Det är knappast lättare att utse vinnare på förhand i tjänste- än i industrisamhället.

Tänk om man kunde lägga krutet på att ge folk valuta för pengarna istället.