Om några veckor håller statsministern och moderatledaren sitt sommartal i Vaxholm. När denna begivenhet går av stapeln nästa gång är det efter ett år av förberedelser inför valrörelsen som då är i full gång.

Moderaterna har under Fredrik Reinfeldts ledning gjort en stor sak av att partiet har reformerats. Partiet har blivit ”nytt”. Men det är egentligen inget unikt just för M, mer än att de kallar sig ”nya”. Partier blir ständigt nya. Folkpartiet blev det inför valet 2002 efter sitt katastrofval 1998, Moderaterna efter katastrofvalet 2002. Och ambitionen från socialdemokratin var att när Sahlin väl övertog ledarrollen efter katastrofvalet 2006, skulle också Socialdemokraterna bli nytt.

Den nya tidens mode utbasunerades i de moderata leden. De mörkblå klubblazrarna med mässingsknappar förpassades längst in i garderoben och fram kom lammullspullovrarna i klara färger och t-shirtarna med tryck. Modenyckerna drabbade också vokabulären. Ord som systemskifte försvann och vurmen för Las och fackföreningar tillkom. Så klart att det blev en framgångsdevis i ett land där socialdemokratism är mer av statsreligion än religionen själv.

Det händer dock att reportrar frågar M-ministrar om visioner. Svaren blir luddiga, det sägs något om att frågan inte är aktuell under innevarande mandatperiod. Det må förvisso vara sant, men var är den långsiktiga visionen? Finns det en sådan?

Sydsvenska Dagbladet publicerar just nu en artikelserie om partierna. Igår var det Moderaternas tur och som representant för de ”nymoderata” framträdde MUF-ordföranden Niklas Wykman och för de ”gammelmoderata” skånepolitikern Jerker Swanstein. Visst är det tacksamt med etiketter, enkla att sätta, lätta att tyda. Men nyanser går förlorade. För dessa båda moderater är på olika vis kritiska till Reinfeldts och Per Schlingmanns nymoderatism.

Swanstein ser endast de nya Moderaterna som ett marknadsföringsknep. Dessutom menar han att partiledningen gått för långt i försvarandet av arbetsrätten och att försvarspolitikens omläggning är ett brott mot de moderata grundvärderingarna. Så sant.

Wykman får frågan vad som skiljer hans frihet från Reinfeldts. ”Fredrik har en väldigt mycket mer positiv syn på staten. Jag tror att det råder ett motsatsförhållande mellan en stor stat och människors frihet”, svarar MUF-ordföranden.

Det är ingen detaljfråga direkt. Och svaret rymmer precis den kritik som riktas mot Schlingmanns och Reinfeldts nymoderater. Att de allt för mycket omfamnar storebror staten som en god morfar som alltid finns där och alltid vill allas eget bästa. Denna kritik bottnar i de klassiskt moderata värderingarna. Värderingar som ger svar på frågor som den unga generationen ställer. Hur ska fler unga komma in på arbetsmarknaden? Hur värnas den personliga integriteten? Det är tydligt att Wykman vill ha en politik i frågor som är angelägna i den unga generationens vardag.

Att utgå från friheten, skepsisen inför en stor, yvig stat och den enskilda människans vardag är ingalunda något nytt för Moderaterna. Det var så Gösta Bohman omformulerade sin politik i slutet av 70-talet och det var också en framgångsväg.