En kampanjorganisation för att locka väljare till partiet? Ett växthus för broilers? Ideologiska vakthundar för moderpartierna? Föreningar för människor som vill förändra världen? Festfixare?

De politiska ungdomsförbunden brottas ständigt med sin identitet och med frågan hur de ska rekrytera nya medlemmar och sympatisörer.

På en restaurang i Visby under årets Almedalsvecka presenterades Ung Allians, eller baby-alliansen som den också kallas. Kärleksfullt av en del som uppskattar den, föraktfullt av dem som är kritiska. De senare hävdar att eftersom ungdomsförbunden som organisationer egentligen inte strävar efter regeringsmakten, så behövs inte detta samarbete. Dessutom skulle det urvattna de ideologiska resonemangen. Det är ett ganska snävt sätt att se på saken.

Vad denna unga allians ska ha för uppgift kommer säkert att diskuteras framöver, men idén om ett närmare samarbete är god.

På den borgerliga kanten finns fyra ungdomsorganisationer som idémässigt inte står längre ifrån varandra än att de egentligen skulle kunna ingå i samma rörelse.

Det finns ibland skillnader i sakfrågor inom ungdomsförbunden som är större än dem mellan organisationerna. Dessutom kan man ju fråga sig om inte idédebatten skulle bli mer intressant och dynamisk med ett ökat samarbete.

Med jämna mellanrum återuppstår den gamla debatten huruvida det vore en god idé att slå samman Centerpartiet och Folkpartiet. Vid det här laget verkar den diskussionen trots allt ha överskridit sitt bäst-före-datum. Inte minst bildandet av Allians för Sverige torde göra att idén om mittensamverkan kan pensioneras, till förmån för ett djupare allianssamarbete.

Partikulturer är traditionstyngda och inte lätta att slå samman, men med ungdomsförbunden borde det vara annorlunda.

Sociala nätverk för broilers eller idéverkstäder för ungdomar – oavsett hur man ser på ungdomsförbunden som företeelse borde ett närmare samarbete uppmuntras.

Utbyte berikar. Nya idéer kläcks tillsammans och barriärerna mellan organisationerna blir mindre. Och om ungdomsförbundarna vill vara radikalare och smidigare än sina moderpartier borde frågan om sammanslagning inte vara lika känslig och omöjlig som den är vad gäller partierna.

Revirtänkandet och prestigen borde vara mindre bland de unga och intresset för en bättre och vidare idédebatt väsentligt större.