För knappt en månad sedan stångades Mona Sahlin med Maud Olofsson i partiledardebatten i riksdagen. Du vill ”avskaffa tryggheten på arbetsmarknaden” sade Sahlin i obligatoriskt anklagande ton. ”Kom inte och säg att det är las som har räddat ungdomar från att bli arbetslösa” replikerade Olofsson.

Den senare har helt rätt. Las har verkligen inte räddat några ungdomar från arbetslöshet. Men, det rör på sig i lasdebatten. Under våren har några blygsamma förflyttningar skett, till och med inom socialdemokratin puttrar det smått. Fler och fler klär av sig skygglapparna och ser ungdomsarbetslöshetens orsaker i vitögat.

Märkligt nog har vi sett motsatt rörelse inom de Nya Moderaterna. Från att ha varit på det klara med att las skapar problem iklär man sig allt tätare vävda skygglappar. Så medan Sahlin får mothugg från vår vice statsminister kan hon åtnjuta medhåll från statsministern själv.

Trots dessa små rörelser i rätt riktning så är debatten om ungdomsarbetslösheten än så länge olidligt förutsägbar. Häromdagen rapporterade Ekot om en sammanställning av europeisk arbetslöshetsstatistik från Svenskt Näringsliv. Problemen för unga, förklarade chefekonomen Stefan Fölster, är bland annat höga ingångslöner samt ett strikt anställningsskydd för fast anställda, som gör att företagarna inte vågar ge ungdomarna fasta anställningar.

Inte heller duger det att koppla arbetslösheten bland unga till den pågående krisen. Vi har haft det så här länge. Ungdomsarbetslösheten var en valfråga inför 2006 och den kommer vara det igen inför 2010. Sverige har helt enkelt en ovanligt hög ungdomsarbetslöshet, oavsett konjunktur.

Cirkeln är särskilt ond för unga lågutbildade, vilka vi i Sverige är sämst i Europa på att sysselsätta. De tvingas hoppa från jobb till jobb och får aldrig den arbetslivserfarenhet som skulle kunna sätta fart på lönekarriären.

Lösningen sammanfattades inte helt oväntat av Fölster med att det vore bra om fler kunde ”komma in med en låg lön, men sedan göra en bättre lönekarriär i takt med att de får arbetserfarenhet och lär sig om jobbet”.

Såväl krisens krassa verklighet (ungdomsarbetslösheten är den som ökar mest just nu) som Svenskt Näringslivs sammanställning ger hans slutsatser gott stöd.

En jämförelse med läget för de unga i Danmark gör skillnaderna smärtsamt uppenbara. Andelen som har en visstidsanställning ligger på runt 20 procent i Danmark. I Sverige har över hälften av ungdomarna visstidsanställningar. Vems fötter är mest inne och över tröskeln? De unga danskarnas eller de unga svenskarnas?

Men som sagt. I allt väsentligt är den här debatten olidlig förutsägbar. Så när responsen från fackligt håll igår inställde sig i skepnad av Kommunals ordförande Ylva Thörn var den inte bara ett eko av de senaste decennierna utan också ett eko av vad Stefan Fölster alldeles nyss hade sagt.

Ty vad Thörn gjorde var i stort sett bara att harmset påpeka att Fölster hade lägre löner på agendan. Vi kan alltså konstatera att Thörn på fullaste allvar tycker att ett motargument är att upprepa vad motdebattören säger, men med ett annat, anklagande, tonfall.

Kommunal får förlåta, men touché! är sannerligen inte rätt ord för den debattekniken. Men hon prickade i alla fall rätt vad gäller tonfallet. Det var, precis som Mona Sahlins, anklagande.