Vilka frågor är det som driver de extrema grupperna? Och hur stort hot utgör de egentligen? Det är några av de frågor som Säkerhetspolisen och Brå ställer i rapporten Våldsam politisk extremism som presenterades igår. Det är regeringen som har gett Brå och Säpo i uppdrag att kartlägga extremismen till höger och vänster, och det är en viktig markering. Rapporten bekräftar att de båda grupperna har en hel del gemensamt, och förtjänar att behandlas därefter.

Det finns uppenbara skillnader förstås. De vänsterextrema grupperna är i allmänhet feminister, tror på det multikulturella samhället och homosexuellas rättigheter. Det är givetvis betydligt mer sympatiskt än de högerextremas hat mot homosexuella, muslimer och invandrare. Men likheterna är ändå slående. Båda grupper ser sig som ensamma sanningssägare i ett samhälle som i bästa fall står på randen till katastrof. De delar samma konspirationstänkande och våldsromantik. Och de delar passionen för antiimperialism och antikapitalism. Både höger- och vänsterextrema avskyr Israel och USA och tar ensidigt parti för palestinierna i Mellanösternkonflikten, enligt rapporten.

Säkerhetspolisen och Brå konstaterar att ”[a]ntisionism finns i vissa delar av den autonoma miljön och antisemitism i stora delar av vit makt-miljön”. Det är något av en skönmålning. Upploppen i Malmö i samband med Davis Cup-matchen i våras talade sitt tydliga språk i det avseendet. Då gjorde en grupp nazister trots allt gemensam sak med vänstern för att jaga ut några israeliska (läs judiska) idrottsmän ur Malmö. Den gången var det knappast Israelkritik som förenade.

Upploppen i samband med Davis Cup-matchen i Malmö visade också vänsterns ambivalenta inställning till extremisterna i de egna leden. Lars Ohly och andra valde att gå i samma demonstrationståg som det så kallade ”svarta blocket” med svartklädda, varav flera maskerade, autonoma. Och blev sedan förbluffade över att extremisterna bröt sig ur demonstrationen och blev våldsamma.

Så är det nämligen med de så kallade autonoma. De behandlas ofta som i grunden bra ungdomar som bara vill lite väl mycket. Rapporten måste bli en påminnelse till vänstern att hålla rent på den kanten.