På väg genom Småland passerade jag en lastbil där transportföretaget valt devisen ”Logistik – med glimten i ögat”.

Det finns ingen anledning att misstro det här företaget – de driver nog en trygg och säker transportfirma – men man undrar ju över deras slogan. När folk köper viktiga transporter av kanske livsuppehållande karaktär, när folk vill ha sina dyra och ömtåliga paket fraktade från hamncontainer till lastkaj, vill de då ha jobbet utfört av jonglerande clowner med glimten i ögat?

I analyser av Fredrik Reinfeldts framträdanden det senaste året har man inte sällan efterlyst mer humor och mindre rynkor i pannan. I tidningen Resumés Almedalsupplaga säger Anita Kratz, journalist och författare till Reinfeldtboken Ensamvargen , att hon ”önskar han hade lite mer glimt i ögat”.

Knappast. Novus Opinionhar mätt vilket förtroende väljarna har för partiledarna, och frågat hur de betraktar deras respektive ledaregenskaper. Man har uppmätt parametrarna ärlighet, tydlighet, lyssnande, kunnighet, resultatinriktad, handlingskraftig samt inspirerande. I samtliga kategorier får Fredrik Reinfeldt högre betyg än någon annan partiledare. I jämförelse med Mona Sahlin – för att nu inte tala om Lars Ohly – har Reinfeldt ett förkrossande starkt förtroende.

Det råder global finanskris. Sverige ska leda EU. Väljarna eftertraktar knappast ”Logistik – med glimten i ögat”.

Fredrik Reinfeldts anförande i Almedalen på lördagen speglade hans roll som regeringschef och ordförande för samarbetet i Europa. Det var ett tal mer riktat till den internationella presskåren och EU:s andra ledare än till de svenska nyhetsjägarna.

De första 15 minuterna avsattes till en historisk återblick, ända till stormaktstiden, för att förklara hur Sverige kommit till nuvarande syn på Europasamarbete. Lika omfattande behandlades den fråga som Reinfeldt uppriktigt anser vara vår tids svåraste och viktigaste, nämligen klimatförändringarna.

Slutligen adresserade han finanskrisen, och poängterade de tre prioriteringar som han vill ska bli Europas reaktion på den. Han efterlyste insatser för att förhindra att arbetslösheten biter sig fast, förändrade regelverk i de finansiella systemen, samt politik för att skapa nya, riktiga jobb.

Det var kort sagt etttal till världen och inte till Almedalen.

Talets utformning var förstås inte helt oberoende av partitaktiska överväganden. Det bär förvisso emot att jämföra med Barack Obama. Som tidigare påpekats saknar ju Reinfeldt, precis som alla andra partiledare, varje form av obamitet. Däremot är Reinfeldts stab fylld av hängivna obamiter, varför taktiken för närvarande är tydligt obamsk. Exakt som Obama under presidentvalskampanjen, väljer Fredrik Reinfeldt att höja sig över det inrikespolitiska och det personliga, för att tala som en av världens ledare.

Mona Sahlin valde förrafredagen att skriva ett inlägg på debattsajten Newsmill om sina känslor inför beskedet om popstjärnan Michael Jacksons död, och om hur hon känt igen sig själv i aspekter av hans personlighet.

Det är upp till var och en att bedöma skillnaden i verkshöjd.

Sahlins anförande i Almedalen var å andra sidan engagerande och kraftfullt. Det förtjänade de många applåderna, även om klasskampsretoriken kändes överdriven, och sannolikt avfärdas av det Sverige som alltmer präglas av en strävsam och bred medelklass.

Under veckan har de rödgröna framträtt i samlad tropp. Gott så. Politiken mår bra av tydliga alternativ. Dessutom är varje tillfälle då Mona Sahlin visar sig i lag med Lars Ohly ett framsteg för Alliansen. Det rödgröna löftet om återinförd fastighetsskatt lär inte heller fungera särskilt bra i Stockholm, där lejonparten av de tänkta skattebetalarna bor.

De borgerliga partierna har valt att använda veckan till att markera tydliga egna nischer. Jan Björklunds förslag om särskilda lärlingslöner passar utmärkt i Folkpartiets skolprofil. Centerns Maud Olofsson fortsatte med det otacksamma men nödvändiga hackandet på den kontraproduktiva lagen om anställningsskydd.

Intressantast var dock Göran Hägglund, i sin ansats att definiera en konservativt orienterad, värdebaserad hållning som motsvarar sentimenten hos vanligt folk, som inte känner igen sig i kulturelitens ovanifrånperspektiv. Kristdemokraterna kan bli spännande att följa.

Där är den rollfördelning som vi kommer att få se det kommande halvåret.

Förutsett att inget går riktigt, riktigt snett under EU-ordförandeskapet kommer Fredrik Reinfeldt att stå stark inför valrörelsen 2010.

”Logistik – med glimten i ögat”? Skulle inte tro det.