Kvinnoblod smakar bättre än mansblod när drevet går. Det menar i alla fall Ebba Lindsö, som själv avgick som VD för Svenskt näringsliv efter hårdhänt behandling i media 2005.

Det kan mycket väl ligga något i det hon säger. Män gör fel med pondus. Medan vi till exempel tycks kunna acceptera att en manlig minister struntar i att betala tv-licensen för att han är mot tv-licensen (Tobias Billström), kan vi inte riktigt acceptera samma attityd från en kvinna (Cecilia Stegö-Chiló).

Men det finns andra könsskillnader i mediernas förhållningssätt till makthavare, vilket blev tydligt under drevet mot LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i våras. En kvinna med makt kan hävda att hon inte begripit innehållet i de beslut hon varit med om att fatta – och bli trodd. Och dessutom säga att det inte är hennes fel. Kanske är svenskarna fortfarande så fast i förlegade könsroller att vi helt enkelt inte förväntar oss mer av en kvinna än att hon är lite vimsig. Det är sexistiskt om något.

Därför är det också rätt bedrövligt att Wanja Lundby-Wedin när hon nu gör bokslut över drevet väljer att känna sig illa behandlad som kvinna. Det var tydligen inte dubbelmoralen och det faktum att hon valde att skylla ifrån sig som upprörde allmänheten och drog igång mediehetsen – det var hennes kön och klassbakgrund.

–Det fanns både en klass- och en könsdimension i det sätt som jag blev behandlad på, sade Lundby-Wedin till DN igår. Ingen annan i styrelsen fick sin kompetens ifrågasatt, utom hon.

Arbetarklass förresten. Wanja Lundby-Wedin är en av Sveriges mäktigaste personer. Hon tjänar 680 000 om året och fram tills drevet gick i gång drog hon in cirka en halv miljon årligen på styrelseuppdrag. Men är alltså ändå dubbelt utsatt.