Fram till 2008 begicks inga hatbrott mot svenskar eller heterosexuella. I statistiken, vill säga. Ett av många problem med kategorin hatbrott är just tendensen att dela in offer och förövare i grupper och rangordna dem efter utsatthet. Det vi betraktar som hatbrott är att sparka neråt, som när högerextremister ger sig på invandrare. Man glömmer lätt att rasism kan vara en drivkraft även när invandrarungdomar i Rosengård kastar sten på svenska brandmän.

Därför är det välkommet att Brå breddar statistiken i rapporten Hatbrott 2008 som presenterades igår. Nu får man till exempel veta att heterofoba motiv står bakom 0,3 procent av de anmälda fallen av brott på grund av sexuell läggning. De heterofoba brotten är alltså väldigt få, men de förekommer. Det är bra att veta. Jämförelser över tid kommer att säga något om hur samhällsklimatet förändras.

Men Brå lider fortfarande av låsningar. Vit makt är det enda ideologiska motiv som redovisas, och frågan är om det verkligen räcker för att beskriva verkligheten. I samband med Israels krig i Libanon och Gaza vittnade exempelvis svenska judar om att de utsattes för ökat våld av invandrare med rötterna i Mellanöstern. Stämmer det? Och stämmer det att unga invandrarmän står för en växande andel av de homofoba brotten?

Sådana frågor ger Brås rapport inget svar på. De som tillhör vad som uppfattas som utsatta grupper ska helst betraktas som offer, inte förövare.