Det sämsta valet sedan den kvinnliga rösträtten infördes, sade man då. Nu, när Socialdemokraternas 24,6 procent med nöd och näppe och hjälp av avrundningen tangerar valresultatet från 2004, kallas det ”framgång”.

I en partisekreterares arbetsuppgifter ingår naturligtvis ansträngningar för att forma bilden av partiet. Just Socialdemokraterna har på den punkten en icke ringa erfarenhet. Efter valförlusten 2006 satt dåvarande partisekreteraren Marita Ulvskog i SVT:s morgonsoffa och yttrade de bevingade orden ”vi har inte förlorat, alltså, vi har ett väldigt starkt stöd i stora delar av landet”.

Efterträdaren Ibrahim Baylan tar dock professionen till en högre nivå. En internationell nivå, kanske man kan säga. Det påminner närmast om Iraks gamla informationsminister. På debattsajten Newsmill skriver han att i söndags ”underkände svenska folket Moderaternas politik” och att ”vi socialdemokrater är glada över vår framgång i valet”.

Partiets ungdomsförbund SSU är inte sämre. I sitt pressmeddelande, med rubriken ”Socialdemokraterna största parti”, påstår de att partiet ”ökar”.

Här kan det vara på sin plats med en påminnelse om att det hänt mycket i svensk politik det senaste decenniet. Det fanns en tid när Socialdemokraterna inte behövde skicka ut pressmeddelanden för att kungöra att de är största parti. Då det var otänkbart att något annat parti skulle kunna bli större. Så är det inte längre.

Söndagens valresultat var utan tvekan en stor besvikelse för Moderaterna. Men för Socialdemokraterna var det katastrofalt.

Tunga Socialdemokrater, som inte arbetar som partisekreterare, bekräftar detta. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, är i sin blogg bekymrad över att S misslyckats att gå fram trots oppositionsrollen. ”Väljarna använder ofta Europavalet till att straffa sittande regering. Men de fyra borgerliga allianspartierna ökade sammantaget sina röstetal från valet 2004 från 40,8 till 42,5 procent, medan de rödgröna partierna minskade från 42,3 till 41,1 procent.”

”Katastrof”, säger förre SSU-basen Niklas Nordström. ”Vi borde ha gjort ett mycket, mycket bättre val”, säger riksdagsledamoten Börje Vestlund, Stockholm, till politiksajten makthavare .

Det tyngsta bakslaget för Socialdemokraterna är det svaga resultatet i Stockholms stad. Med 15,1 procent är Socialdemokraterna inte mer än fjärde största parti. Det är illa nog för självbilden, men värre än så. Som visades av statsvetarprofessor Tommy Möller i rapporten Slaget om Stockholm (SNS, 2008) är Stockholms väljare mer lättrörliga och trendkänsliga än andra. Valvindar fångas upp tidigare och starkare i Stockholm. Och en femtedel av väljarkåren bor i länet.

Ledarskribenten Katrine Kielos på Aftonbladet är pessimistisk när hon bloggar om Socialdemokraternas Stockholmssiffror. ”Där har ni valförlusten, både 2010 och 2014.”

Den ”framgång” som Ibrahim Baylan talar om går förvisso att återfinna i valstatistiken. I avfolkningsbygd och bruksorter. I städerna, där den valvinnande medelklassen frodas, betraktas S allt mer som en uttjänt kraft. Nog är det en framgång, men inte som partisekreteraren tänkt sig.