Miljöpartistiska riksdagsledamöterna Helena Leander och Tina Ehn skriver i riksdagsmotionen 2007/08:MJ242 att vi ”måste börja se fiskar som enskilda individer” och att det är ”angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället.” Det skulle bli intressant att se Fiskeriverket lösa det problemet och höra dem förklara att exportkvoten uppgår till Lars, Johanna, Ulrik, Mirjam, Ahmed, Stina, Erika, Linus, Peter, och så vidare. I förlängningen ligger rimligen också ett obligatoriskt fiskregister, för att inte tala om ett paket med sociala rättigheter. Handikappvänliga räcken i laxtrappan, sikens rätt att bära traditionell dräkt, allmän tilläggspension för gammelgäddor, samt undantag från principen om sist in först ut i mindre och mellanstora mjärdar ligger nära till hands. Sedan måste det bli ett stopp för kränkande och förlöjligande uttryck: ”Glad som en lax” eller ”Pigg som en mört” förstärker stereotyper som har hindrat generationer av fiskar från att beviljas friår.

Den allmänna motionstiden har gått ut, och som vanligt kan man där hitta guldkorn som inte bara utgör intressant läsning, utan också speglar partiernas innersta själsliv. I motionerna kommer det fram som annars sköljs bort i partitopp och regeringskansli. Alla handlar inte om att folk borde prata mer med sin lunch. I motionsfloden finns också en del av lösningen på det problem som tidigare påtalats på ledarsidan (Det blir för torftigt med bara arbete, 27/9). Regeringens utmärkta fasthållande vid arbetslinjen kan inte enbart utgöra politikens innehåll. Där måste finnas något större, något mer ideologiskt. För varför skulle en ung väljare som aldrig upplevt massarbetslöshet och som bryr sig föga om ersättningsnivåer och fastighetstaxering dras till Alliansen? Det finns en rad motioner som pekar ut ideologiskt laddade rester av förmyndarsamhället som enkelt – och billigt – kan åtgärdas. Ta till exempel motion 2007/08:Ju231, skriven av moderaten Mats G Nilsson, som handlar om danstillstånd för barer. ”Om tillstånd saknas men det ändå uppstår rörelser i takt till musiken måste ägaren enligt reglerna sänka musiken och stoppa dansandet. Annars kan straffet för krögaren bli böter eller fängelse.” Vore det inte fantastiskt att kunna säga till unga väljare att det under socialdemokratiskt styre faktiskt rått förbud mot spontan dans? Att kunna säga att Alliansen släppte dansen fri?

Eller ta en titt på motion 2007/08:m1590 av moderaten Gunnar Axén som påpekar att internetcaféer numera lyder under automatspelslagen, vilket får till följd att surfande eller Quake-spelande ungdomar landet över får betala dyrt för caféernas ”automatspels”-tillstånd. Om de alls får tillgång till datorerna, vill säga, beaktat de åldersgränser som följer tillståndsgivningen. Vore det inte en underbar frihetssignal att kunna säga att Alliansen gjorde internet tillgängligt för unga?

Det finns åtskilliga exempel. Frihetliga politiska beslut som kostar inget eller mycket lite att genomföra, och som pekar ut en väg i det politiska landskap som saknar tydliga ideologiska riktmärken. Sofia Arkelstens motion 2007/08:So233 om kylda drycker på Systembolaget är ytterligare ett exempel. Om vi måste ha monopolet kvar kan vi väl ändå få säga att Alliansen såg till att champagnen kan flöda – om än inte gratis – så i alla fall riklig och kyld?