Nu hörs röster från både höger och vänster om att Näringslivet måste ta ansvar. Det sägs att förtroendet för Näringslivet har nått botten, att Näringslivet måste förnya sig, att det måste sluta att vara girigt, att det måste träda fram och axla sin skyldighet som samhällsbärare och att det måste släppa fram fler invandrare och kvinnor. Och alltid är det Näringslivet med versalt ”N”.

Att vänsterpolitiker talar om företagande och företagare på det här sättet förvånar inte. Det är helt i enlighet med deras världsbild.

I de flesta vänsterpolitikers idévärld finns inte människor av kött och blod, individer och frivilliga gemenskaper. Deras ideologiska landskap befolkas av abstrakta storheter som just Näringslivet, Kapitalet, Reaktionärerna, Storfinansen, Marknaden, Borgerligheten, Imperialismen – alla med inledande versal bokstav. Mot dessa storheter står andra lika abstrakta aktörer så som Arbetet, Arbetarklassen, Folket, De förtryckta, De progressiva, Socialismen.

Det är ett politiskt analysperspektiv på samma nivå som den tecknade tv-serien Masters of the Universe , med prinsen Adams alter ego He-man, som tillsammans med sina vänner försvarar Castle Greyskull mot den elake Skeletor och hans anhang. Det är skuggteater med tvådimensionella figurer som förkroppsligar De goda mot De onda.

Men något Näringsliv med versalt ”N” finns inte annat än i statistiska sammanställningar. Vad som finns är hundratusentals enskilda näringsidkare eller företagare, många gånger i konkurrens med varandra om vår gunst som konsumenter.

Mindre än en halv procent av dessa företag har mer än 250 anställda – en överväldigande del är ensamföretagare. Förtroendet för dessa företagare manifesteras kontinuerligt i de miljontals köp som vi utför dagligen av deras produkter och tjänster. Det här är en ordning som inte har kommit till genom briljanta vetenskapsmäns eller politikers avsiktliga planering, utan ett system som har växt fram oplanerat och spontant genom miljarder och åter miljarder beslut genom hundratals år.

Ansvarstagandet är den enskilda företagarens ansvar mot sina kunder, och det är inte för att han är samhällstillvänd som kvartersbutikens ägare går upp klockan fem på morgonen, utan för att han vill försörja sig. Men det är hans egenintresse, inte hans självuppoffring, som ger oss möjligheten att köpa färska, varma frallor till frukost på väg till jobbet.

Allt detta vet svenska högerpolitiker om, eftersom de kommer från en tradition där förklarandet av företagandets villkor har varit en ideologisk grundsten. Så var det under planhushållningsdebatten 1944, över motståndet mot vänsteruppsvingets barnsligheter på 1960-talet till motståndet mot löntagarfonderna på 1980-talet.

Frågan är vad högerpolitikerna i så fall har i vänstervärlden av abstrakta storheter att göra, när de istället för att tala om företagares verklighet hellre talar om ett Näringsliv som de vill ska vara Modernt och Progressivt.

Det är för mycket Marx och Hegel och Platon. Det är för litet Smith och Hayek och Popper.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.