”Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, och han gav henne svar på alla hennes frågor. (...) Och hon skänkte kungen 120 talenter guld, kryddor i mängd och ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess. (...) Kung Salomo gav i gengäld drottningen av Saba allt hon önskade och därutöver gåvor värdiga en kung som Salomo.” (1 Kung 10:1)

Detta är då rakt inte historien vi har sett denna vecka. Vi har i stället fått se Drottningen av Saaba – näringsminister Maud Olofsson – faktiskt erbjuda välkryddade lånegarantier till kungarna av Detroit. I gengäld har hon erbjudits skvatt intet. Varken löften, visdom eller kameler har GM haft med till förhandlingsborden.

– De höll på med ett avancerat pokerspel för att slippa kostnaderna, berättade en källa i regeringskansliet igår i Expressen . Jo, beskrivningen av förhandlingarna mellan GM och regeringen framstår onekligen som ett obehagligt parti poker. I vinstpotten har det inte funnits mycket. GM har inte velat lämna några garantier, men har använt hoppet om Saabs räddning som bete för att pumpa regeringen på ett antal miljarder.

Hoppet är det sista som dör, säger man ibland och det är klart att det sitter djupt när det kommer till ett företag som präglat Trollhättan och Sverige så länge. Men i det här fallet handlade inte om hoppets frånfälle. Den här gången var hoppet GM:s ess i rockärmen, ett ess som användes för att försöka skicka avvecklingsnotan till svenska skattebetalare.

Egentligen är det självklart. GM befinner sig i en eländig situation och letar pengar varhelst de kan. Ansvarskänslan gentemot Sverige och Saab är naturligtvis svagare än mot de amerikanska fabriker som står under nedläggningshot. Detroit trumfar Trollhättan. GM har förstås också haft Barack Obama i bakhuvudet hela tiden. Obama hade säkerligen inte blivit mild i synen eller benägen att dela ut miljardstöd om han häromdagen hade presenterats med en plan från GM där den främsta prioriteringen var någon annan än att rädda amerikanska jobb. Och hans miljarder trumfar Maud Olofssons.

Ganska lång tid före det amerikanska presidentvalet meddelade näringsministern att hon stödde McCain, framför allt eftersom hon är en vän av frihandel och en ovän av protektionism. De senaste dagarna är ett utmärkt exempel på varför.

I färsk statistik från Arbetsförmedlingen syns vad detta pokerspel hade kunnat ställa till med om regeringen hade låtit sig luras. 44000 fler är arbetslösa nu jämfört med samma tid förra året och industrierna tar den hårdaste smällen. De fem miljarder som regeringen har vägrat skänka bort till Detroit utan garantier kommer att behövas här.

I den här sagan var det Drottningen av Saaba som var vis. Hon behöll sina talenter.