Världens förmodligen mest kända och mest framgångsrika skivbolag, Motown Records, fyllde 50 år nyligen, vilket också uppmärksammades på SvD Kultur av Stefan Thungren (12/1).

Motown Records historia handlar om hur en svart låtskrivare och entreprenör, Berry Gordy, med ett lån på 800 dollar från sin familj i januari 1959, startade ett skivbolag som med sitt sound och sina artister skulle erövra världen och förändra den globala musikscenen.

Motown specialiserade sig på att ge ut skivor med svarta artister som inte hade väckt de etablerade skivbolagens intresse. Inledningsvis var det med namn som Marv Johnson, The Miracles, the Marvelettes, och senare med The Supremes, Marvin Gaye, The Temptations, The Four Tops, Martha & the Vendellas, Stevie Wonder och The Jackson 5.

Det fanns andra skivbolag som gjorde samma sak, men Gordy introducerade två innovationer. Han var inte bara skivbolagsdirektör. Han kontrollerade också mycket noggrant sina artisters image så att de i sitt publika agerande, klädstil, tal och manér skulle tilltala en så bred kategori av konsumenter som möjligt, men utan att göra avkall på sin bakgrund.

Detta underlättades av den andra innovationen. Gordy applicerade sina erfarenheter som tidigare arbetare vid det löpande bandet på Detroits Lincoln-Mercury bilfabrik på hur Motown skulle arbeta med sina musiker. Den metallram som rullade in på det löpande bandet, rullade vid slutpunkten ut som en skinande ny bil: ”Kanske kunde jag göra samma sak med min musik. Att skapa en plats där en kille från gatan kunde komma in genom en dörr, som en okänd person, och genomgå en process, och komma ut genom en annan dörr, som en stjärna.”

Motowns och Gordys historia handlar därför också om hur de mekanismer ser ut med vilka entreprenörer och artister med ursprung i diskriminerade och eftersatta minoriteter vinner framgång. Gordy lanserade svarta artister och införde nya metoder i en bransch med mycket hård konkurrens och som hade, vad ekonomer kallar, låga barriärer mot inträde. Musikens redan kulturövergripande uttrycksform förstärkte han ytterligare genom att bredda de svarta artisternas publikbas.

Minoriteter och invandrargrupper har överallt i världen varit framgångsrika och överrepresenterade inom musik, underhållning och idrott. Dessa branscher är starkt konkurrensutsatta och med ett universellt formspråk. Eftersom man kan rikta sig till en masspublik blir också vinsterna därefter. Och låter man talangerna gå sig förbi, straffar det sig.

I ett sådant sammanhang är fördomar gratis, men diskriminering kostar. Den klubbägare som vägrar ta in svarta spelare eller den skivdirektör som vägrar ge ut svarta artister, kommer att se andra nå den framgång han har avstått från genom sin hållning. Och att förlägga musik är lättare än att starta idrottsklubbar. Den som avvisar svarta musiker riskerar inte bara att de går till konkurrenterna, utan att de öppnar eget.

På det fjärde året efter sin start var Motown världens fjärde största bolag i fråga om försäljning av 45-varvare. Motowns framgångshistoria är ett av de bästa exemplen på att öppna marknader, konkurrens och system som främst värderar meriter och talanger gynnar minoriteter.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.