Det tar lång tid att vända en supertanker som har hamnat vilse. Jan Björklund vrider på ratten som en rasande kapten Ahab, men det svenska skolskeppet fortsätter ändå i stort sett på den kurs som är resultatet av tidigare kapteners excentriska ­navigation.

Idag offentliggör Björklund regeringens förslag till nya läroplaner för skolan. Det handlar om att sätta kunskapen i centrum och om bättre uppföljning. Skolministern har handlat snabbt, men det är klart att ­genomslaget dröjer.

Smått förtvivlat sade han igår att problemen som finns i skolan idag är en följd av 1980- och 1990-talens misstag, och att det kommer att dröja lika lång tid innan dagens reformer för kunskap bär frukt.

Då hade Skolverket just presenterat den stora mätningen Timms 2007, där elever i 59 länder jämförs med avseende på sina kunskaper i matematik och naturvetenskap. Där är glest med guldstjärnor för Sverige.

Fjärdeklassarna är med för första gången. I matematik presterar de under snittet för industriländerna.­ I naturvetenskap hamnar de på medel. Sverige satsar större resurser per elev än de flesta nationer, men det ger klen valuta för pengarna.

Ändå klarar sig fyrorna bättre än sina fyra år äldre kamrater.

Åttondeklassarna gör klart sämre ifrån sig än i Timms 2003, som i sin tur var sämre än 1995. I ­naturvetenskap är trenden ännu dystrare än i ­matematik. Sverige är ett av de länder vars elever har försämrats mest sedan mätningarna började.

De svagpresterande eleverna har blivit betydligt fler. Det känner vi igen från diskussionen om hur många elever som missar ­matten i nian och inte blir behöriga till gymnasiet. Men det är på sitt sätt ännu mer deprimerande att andelen som gör topp­resultat i matematik har sjunkit från tolv procent 1995 till två procent idag.

Det talas om Kunskapssamhälle från morgon till kväll, och att vi inte får göra lågkvalificerade jobb till strategi. Men det måste en vändning till om vi över huvud taget ska ha något val.

Det tar tid att förändra, all right. Men Björklund är inte den ende som har ansvar.

Timms 2007 ställer frågor direkt till de kommunpolitiker som sköter skolorna. Vad gör ni nu meddetsamma!? När blir skolresultaten en fast punkt på fullmäktigemötena? När satsar ni stort på att rekrytera toppkrafter som rektorer och rensar deras kalendrar så att de får tid att leda? När säger ni högt och tydligt att det är viktigt och bråttom?