SOLLENTUNA Överfallslarm, isskrapor och lypsyl med partilogotypen. Det är några av profilprodukterna som säljs i foajén när moderaterna håller fram­tidskonvent på Scandic Star hotell. Evenemanget är proffsigt, med upprymda delegater, ­dignande kaffebord, med ballonger och bildspel. För­nyelsen fortsätter, är parti­sekreterare Per Schlingmanns budskap.

Vad som betraktas som framtidsfrågor framgår av de ämnen som behandlas på konventet. Det är i tur och ordning vårdkvalitet och tillgänglighet, ­utanförskap och integration, miljö- och klimat­politik, omsorg och välfärd, jobb och utbildning, samt mingel och buffé.

Under fredagen föredrog sjukvårdslandsting­s­rådet Filippa Reinfeldt vårdagendan, med patient­rättslagstiftning, nollvision för skador i vården, samt nationell vårdledarutbildning. Ulf Kristersson, till vardags socialborgarråd i Stockholms kommun, anförde integrationsutredarna. ­Huvudparollen var ”Fler vägar in”, åsyftande såväl arbetskraftsinvandring som etaberingsmöjligheter i det svenska samhället. Sist på dagen kom den lite luddigare rubriken ”En ny tids miljöpolitik”, företrädd av Lars Lindblad, gruppledare i riksdagen.

Ulf Kristerssons integrations- och migrations­politiska grupp är mest spännande. Det finns sprängkraft i frågorna. Möjligheten att återkalla medborgarskap, och det redan omdebatterade kontraktet mellan stat och invandrare, är både intressanta och värda att ifrågasätta på såväl principiella som praktiska grunder. Under Kristerssons inlägg och de efterföljande blev det tydligt vad delegaterna ansett vara en brist i integrationspolitiken. Så fort ordet ”krav” nämndes, exempelvis när det gäller svenska språkkunskaper för att erhålla medborgarskap, så kom det spontana applåder.

Det är möjligen tråkigt för folkpartiet, men kanske är det detta som är den egentliga Björklund­effekten i svensk politik: en pavlovsk betingning att vifta på svansen när husse ropar ”krav”.

Kristerssons grupp rönte visst motstånd. Arbetsgruppen vill avskaffa EBO i nuvarande form, alltså asylsökandes möjlighet att själv välja bostadsort. Istället vill man kunna dra in eller minska stödet till den som inte bor på anvisad plats. Till presidiets förvåning – konventet verkar vara till för att befästa en redan planerad färdriktning – blev det votering. Arbetsgruppens förslag vann, tyvärr. Om det hela slutligen blir regeringspolitik är förstås en helt ­annan fråga, men avskaffad EBO riskerar att bli ­kontraproduktivt. Asylanterna kan hamna långt från jobb och kontaktnät, och förslaget att helt dra in ersättningen till till den som vill bo annorstädes är inte rätt, om ens möjligt. Allt är inte bra bara för att det är nytt tänkt.

Fortsatt förnyelse är alltså partiledningens budskap. Det väcker tankar om vad ett parti är i dag. De gamla partiprogrammatiska folkrörelsekolosserna har vittrat sönder, och i stället har vi kampanjorganisationer på jakt efter de profilfrågor som för närvarande kan tilltala allmänborgerliga väljare. Antagligen är det taktiskt rätt. Men strategiskt?

I onsdags hade Måns Månssons dokumentärfilm H:r Landshövding premiär på Stockholms film­festival. Publiken skrattade gott åt huvudpersonen Anders Björck, som väl får anses förkroppsliga de gamla moderaterna. Hans profil syntes heller inte på framtidskonventet. Någon delegat kanske undrade var man hamnar om man helt frigör sig från den identitet som han representerar. Och om man tar för lätt på behovet av kontinuitet. Men det märktes i så fall inte.