Lunchen med ledarredaktionen på The Times blir rena tentamen i frågan.

Michael Gove, som är parlamentsledamot och ansvarig för skolfrågor i de konservativas skuggkabinett, vet däremot ­redan det allra mesta. Under vårt möte i Portcullis House, tvärs över gatan från Big Ben, förklarar han entusiastiskt att fria skolor av svenskt snitt står högt på partiets dagordning.

På tankesmedjan Reform berättar ­chefen Andrew Haldenby att han har haft Per Unckel på besök. Och nej, det handlade varken om grundlagsutredningen ­eller Mälardrottningen utan om valfrihetsreformen från Unckels tid som utbildningsminister.

Storbritannien under ledning av Tony Blair och Gordon Brown har satsat väldiga summor på sjukvård och skola, men resultaten har inte ökat i takt med kostnaderna. Autonomin som en del skolor fick under Blair har naggats i kanten av Brown. Nu behövs nya, friska idéer, och då riktas blickarna mot Sverige.

Fast det är klart.

Hade jag varit norrman istället för svensk hade det säkert blivit rätt mycket mindre av utbildning i samtalen och rätt mycket mer av den ekonomiska kris som är det verkliga ämnet på allas läppar.

Storbritannien är riktigt illa ute. Enligt en färsk prognos från arbetsgivarna i CBI kommer ekonomin att krympa med 1,7 procent under 2009, och året ­efter kan antalet arbetslösa krypa upp mot tre ­miljoner.

I London­området kan så mycket som en tolftedel av alla anställda bli av med jobbet. Här sitter en granatchockad ­finansbransch med ringande öron. Här har bostadspriser och bostadslån jagat varandra allt längre bort från verklig­heten.

Nu handlar allt om hur krisen ska tacklas. Det blir lättare sagt än gjort i en ekonomi där både finansministrar och familjeförsörjare har levt på lån som om de vore överliggare i en ­novell av Piraten.

Gordon Browns förslag? Att låna ännu mer. Imorgon kommer ett underlag för nästa statsbudget, och där föreslår rege­ringen sannolikt både sänkt ­skatt och ­höjda ­utgifter. Budgetunderskottet för 2009 lär få historiska dimensioner.

Brown är långt ifrån ensam i EU om att vilja möta krisen med ­ökade underskott, men tories har bestämt sig för att gå mot strömmen. Man tycker att skulderna ­redan är för stora, och menar att ännu större upplåning idag slår tillbaka som höjd skatt i morgon.

De konservativa har kommit tillbaka in i den politiska värmen. David Cameron har ansträngt sig för att skapa en modern, öppen framtoning och har satsat hårt där partiet tidigare varit svagt: familj, miljö, den sociala sammanhållningen.

Som Tim Montgomerie påpekar på conservativehome.blogs.com tog det dock fart i opinionen först när Cameron gav upp den ensidiga värva-nya-vänner-till-vänster-strategin och började blanda kursändringssignalerna med budskap som kärntrupperna känner igen och gillar. Här finns mycket att lära, inte minst för de nya moderaterna.

Å andra sidan kunde Cameron ha lärt ett och annat av dem. Ekonomi, till exempel. Inledningsvis var han så obenägen till konflikt i frågan om det ­offentliga och pengarna att han ­lovade att matcha labours utgifter, oavsett nivå, fram till 2011.

I veckan övergav han den ­linjen. De konservativa ska inte acceptera l­abours ­utgiftsram utan lägga sig lägre i syfte att kunna sänka skatten. Trots krisen gäller nej till nya, ofinansierade stimulanser. Det gläder partifolket, men det blir tufft att försvara mot en ­koalition av labour, konjunkturekonomer och ­stimulanssugna ­företagsledare. Den återhållsamma linje som Cameron kallar ”ansvarsfull” kommer att skällas för ”ansvarslös”. Varför lämna hushåll och företag i sticket?

Ännu vet ingen var mittenväljarna står. Räds de ­underskott och håller hårdare i plånboken ju mer staten lånar? Eller vill de ha allt de kan få meddetsamma?

Även hos oss kräver vänstern mer ­utgifter, även här håller högern emot. Men skillnaden är lika tydlig som lik­heten. Medan ­tories har ­låtit ekonomin ligga för fäfot har Fredrik Reinfeldt och ­Anders Borg satsat uthålligt på att bygga trovärdighet, och nu betalar sig all träning. I ­dagens pressade läge har de politisk handlingsfrihet – men också ekonomisk. Vill de lägga fram ett extra stimulanspaket – vilket de absolut bör hålla ­öppet för – finns musklerna på plats.