Tror du att Bosse Ringholm kommer att träda fram ur skuggorna som socialdemokraternas nästa partiledare? Skynda då till Ladbrokes: han ger 1001 gånger pengarna. Favorit är Mona Sahlin som bara ger 1,90 gånger pengarna.

Att se Mona Sahlin i ledartröjan fick Expressens Britta Svensson att bege sig till arkivet. Vad var det som fällde Sahlin för elva år sedan? Var det verkligen bara att hon köpt en Toblerone med fel kreditkort? Resultatet är en avslöjande krönika (5/1).

Det första hon hittade var en artikel om då nyutnämnda arbetsmarknadsministern Sahlin där det, i förbigående, avslöjades att hon haft svart dagmamma. Några år senare uppdagades att hon struntat i tv-licensen. Det var inte det som fällde hennes kandidatur; båda hade uppdagats flera år tidigare. Men lita på att det blir annorlunda i år, efter att just dessa snedsteg avsatt två ministrar.

Det som sänkte Sahlins partiledarkandidatur var Expressens avslöjanden om hennes sammanblandning av privata betalkort och statens. Det var inte en toblerone, det var tusentals kronor som plockats ut kontant från ett tjänstekort, hon hade köpt kläder och hyrt bil privat och använt tiotusentals kronor från tjänstekortet på semester. ”När hon krävdes på pengarna struntade hon i att betala, ofta i månader”, skriver Svensson. ”Inte förrän Expressen skrev om dessa otillåtna ‘lån‘ av skattebetalarnas pengar slutade Mona Sahlin att missbruka sitt kort.” Vid ett tillfälle förklarade Sahlin kortanvändandet med att ”jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra.”

Att många i dag avfärdar historien som ”en toblerone” måste vara den mest skickliga manipulation av historien som en svensk politiker någonsin lyckats med, skriver Svensson. Myten grundlades vid en direktsänd presskonferens, där Sahlin plockade upp ett av de kvitton det rörde sig om och läste högt. ”Jag köpte två toblerone, blöjor och cigaretter, sa Mona Sahlin med en obetalbar min av sårad oskuld.” Sedan tog hon ”time-out” – på Mauritius, och lät skattebetalarna plocka upp notan för den assistent och de två livvakter som hon tagit med sig till det femstjärniga lyxhotellet. Ridå.

I höstas väckte partiveteranen och tidigare biträdande partisekreteraren Enn Kokk stor uppmärksamhet då han på sin blogg avfärdade Sahlin som okunnig och utan egen politisk linje, mer intresserad av varifrån vinden blåser än egen övertygelse, och så oberäknelig att hennes medarbetare brukade slå vad om huruvida Sahlin skulle dyka upp vid möten. ”Med det här vill jag säga, att det personliga slarv, som fällde henne förra gången, är bara förnamnet”, avslutar han.

I går hänvisade Kokk på sin blogg till Dieter Strand, den f d ledarskribenten på Aftonbladet, som sagt att han är den typ av sosse som skulle rösta på partiet även om det valde en häst till partiordförande. ”När nu allt fler av de kompetenta kandidaterna till partiordförandeposten säger nej och de som tycks finnas kvar är som de är”, skriver Kokk, ”får väl valberedningen slå in på Dieters linje och föreslå en häst till ny partiordförande. Men jag kräver att man då åtminstone väljer ett sto.”

Det återstår att se i vilken grad de nygamla uppgifterna får genomslag och påverkar processen, men när man ser hur febrilt kamraterna i LO – och vänsterveteraner som Enn Kokk – går på linjen “vem som helst utom Mona Sahlin” får man starka aningar om att sista ordet ännu inte är sagt. Vägen fram till extrakongressen och valet av ny partiordförande kan bli ovissare och brutalare än många kommentatorer – och Ladbrokes – tänker sig.”