Kolumn | Positiv särbehandling
I tisdags i förra veckan (26/10) sände radioprogrammet Studio 1 ett prov på hur Uppsala universitet argumenterar för att motivera den systematiska etniska diskriminering som det ägnar sig åt i antagningen till juristlinjen.
Att universitetet, genom kvotantagning med kriteriet "sökandes bägge föräldrar utrikes födda", bedriver etnisk diskriminering, tillstår även universitetets juridiska ombud, justitiekanslern Göran Lambertz. Tingsrätten har nu att pröva om det kan finnas högre samhälleliga värden eller mål som gör att principen att statsmakten ska behandla sina medborgare lika, kan åsidosättas.

Det högre samhälleliga värde som anses motivera universitetets etniska diskriminering sägs vara vikten av etnisk mångfald. Att uppnå etnisk mångfald genom etnisk diskriminering det är i sig en intressant tankekedja.
Än mer intressant är den syn som Uppsala universitet har på de personer som ska vara bärare av denna etniska mångfald, de kvoterade studenterna.
Juristlinjens
studierektor, Hans Eklund, sade så här i Studio 1:
"Det är grupper som är underrepresenterade bland våra studenter. Och som också har haft särskilda svårigheter under gymnasiet Studieovana miljöer inte minst. Det kanske inte är så enkelt med rätt många syskon och med svårigheter att få lugn och ro och plugga. Det kanske inte är så enkelt om inte föräldrarna själva inte är akademiker eller har studievana eller studietradition."
Eklunds uttalanden är värda att dröja vid.

Man kan först konstatera att studierektorn har fel i sak om underrepresentation. Som framgår av stämningsinlagan till tingsrätten, är studenter i den kategori som universitetet gynnar inte alls underrepresenterade, och universitetet har ännu inte lyckats belägga sitt påstående.
Värre är ändå Eklunds beskrivningar. Notera att vem som helst som har två utlandsfödda föräldrar kan ingå i kvotgruppen - så Eklunds uttalanden handlar om dessa invandrarbarn och deras föräldrar.
Enligt studierektorn på juristlinjen har alla i kvotgruppen haft
svårigheter i gymnasiet eftersom de alla kommer från studieovana miljöer. (Läs: "Svartskallar har ingen utbildning.")
De har alla rätt mycket syskon och det är inte så enkelt: (Läs: "Svartskallar ynglar av sig och får problembarn.")
De har alla svårigheter att plugga i lugn och ro. (Läs: "Svartskallarnas många syskon är stojiga och bråkiga - och det vet man ju hur svartskallar bor, tjugo personer i en förortstvåa.")
Inga av föräldrarna är själva akademiker. (Läs: "Svartskallar är mest städare och pizzabagare.")
Eller så har de inte studievana eller studietradition. (Läs: "Om de inte är analfabeter, kan svartskallar i varje fall knappt skriva sitt namn.")

Etnisk kvotering och etnisk diskriminering går hand i hand med fördomar. Man drar alla i gruppen över en kam både i hur man behandlar dem och i hur man tänker om dem och talar om dem. Det spelar ingen roll om kvoteringen syftar till att hjälpa en grupp som anses vara underprivilegierad eller att förtrycka en etnisk minoritet eller majoritet.
Där
grupptänkandet går in, går också vettet ut. Och det är ingen slump. Grupptänkandet utgår från att alla individer i en grupp har samma intressen och är likadana.
Genom att anta ett intagningsprogram som bygger på etnisk diskriminering, har Uppsala universitet övergett principen om olika individers likabehandling i det offentliga och olika individers likhet inför lagen. Det man har infört är olika gruppers olika behandling och olika gruppers olikhet inför lagen.
Och detta i ett lärosäte som ska utbilda jurister, vars yrkesutövning i vårt öppna samhälle antas utgå från principen om individens rättigheter och individers likhet inför lagen. Thomas Gür är egenföretagare, fri skribent och programledare i TV 8:s intervjuserie Global Axess.