Det är osmakligt, men inte förvånande, att Sarah Palins familjeförhållanden blivit en snackis. Mamma Palin är pro-lifeförespråkare och anhängare av en tonårsuppfostran som stavas avhållsamhet – helst ända fram till äktenskapet. Dottern Bristol är 17 år, ogift och gravid. Självklart hugger demokraterna.

Det kyska idealet är mig en gåta. I en tid då vi vet att ingen mödom finns kan man fråga sig vad det är som ska sparas och varför? Visst, det finns bara en första gång, men avgörande för dess kvalitet är knappast hymens band.

Kanhända tänker Sarah Palin nu att lite undervisning i de preventiva konsterna hade varit bra. Eller så tackar hon bara Gud för såväl prövningen som dotterns välsignade tillstånd. Det finns skäl att vara tacksam. Synen på nya liv som olyckor är obehagligt självupptagen. Varför var det egentligen så självklart att Bristol Palins graviditet skulle bli en abortdebatt och inte en diskussion om t ex ensamstående mödrar? I Expressen (5/9) förklarar Johannes Forssberg varför: ”Det sjuka är (...) att de som hyllar Palins ”val” motsätter sig samma val för USA:s alla andra kvinnor.”

Just så. Det är hyckleri att hylla ett val samtidigt som man förespråkar en ordning utan valmöjlighet. Denna knäckfråga ter sig också oerhört främmande för de flesta svenskar. Vår diskussion gäller mestadels veckor och den borde kunna föras på ett sansat sätt.

Men varje gång abortfrågan lyfts i Sverige adopterar den konstigt nog de amerikanska ramarna. Andas en kristdemokrat något om de medicinska framstegens påverkan på när vi kan rädda liv så kommer liknelserna vid den amerikanska kristna högern inom sekunder.

Är jämförelsen relevant? Tja, häromveckan kampanjade organisationen Människorätt för ofödda utanför Pingstkyrkan i Jönköping. När föräldrar kom till söndagsskolan med sina barn flankerades ingången av plakat med bilder av blodiga foster. Så jo, nog finns pro-liferörelsens metoder även här, men de är ovanliga och hyllas sällan – inte ens av åsiktsfränder. MRO:s tilltag kritiserades till exempel hårt i tidningen Dagen. (9/9)

Man ska minnas att det sista en svensk abortmotståndare vill är att ”ha det som i USA”, som faktiskt har liberalare abortlagar än Sverige. Abort tillåts senare och tills för bara ett år sedan förekom även ”partiell födsel” – en abortform som sker sent och går ut på att ben och kropp föds ut först. Därefter punkteras hjärnan, kraniet kollapsar och det döda fostret kan dras ut.

Jag berättar inte detta för att äckla någon. Poängen är att trots att det näppeligen finns en opinion för metodens införande i Sverige, så skildrades det amerikanska förbudet som en skärpning med grund i att Bush givit domstolen konservativ majoritet. Förvisso en korrekt analys. Men även efter skärpningen är jänkarnas lagstiftning mer liberal. Kort sagt. Om man i en debatt väljer sida bara med ett generellt USA-hat eller religionsfobi som ledstjärna är man inte en särskilt trovärdig debattör. Frågan är större och viktigare än så.