Nu är den här. Första delen av JRR Tolkiens romanbygge om härskarringen - Ringens brödraskap - finns i ny svensk översättning av Erik Andersson och Lotta Olsson (Norstedts). Intresset är stort. SvD:s recensent skrev i går: "Jag vågar påstå att ingen annan bok inom överskådlig framtid kommer att närläsas och nötas som denna."
Tolkiens värld fascinerar ung som gammal. Filmversionerna har blivit kassasuccéer. Böckerna kommer ständigt i nya upplagor. Tolkiensällskap frodas. Författarens liv och verk blir fortlöpande föremål för utläggningar i allt från kvällspress till lärda avhandlingar.

Tolkien var i många avseenden en grundligt reaktionär gentleman. Hur kommer det sig att en sådan person kan hitta hängivna beundrare i en tid då dokusåpor har blivit populärkulturens husmanskost? Kanske visar det att man inte behöver vara Che Guevara för att bli betraktad som popikon. Uppenbarligen lyckades Tolkien skriva om saker som kan intressera människor i alla tider. Kampen mellan gott och ont upphör aldrig att
engagera.
Tolkiens saga kan läsas som en förkastelsedom över maktmissbruk och diktatoriska anspråk. Men där finns också något annat, en ljus sida som står i kontrast till mörkret. Hjältarna i ringens brödraskap har mänskliga brister, men är ändå personer som inger respekt och som kan fungera som föredömen. De slåss för något som de flesta uppfattar som värt att bevara. Hobbitarnas hotade värld är idylliskt småborgerlig. Där finns utrymme för god mat och muntert umgänge, men inte för stress, krångel och klåfingrig politisk centralstyrning av det slag som vi möter till leda.
I Tolkiens skapelse finns något för alla. Han kombinerar frihetslängtan med traditionsbundenhet på ett ofta fruktbart sätt. Hans böcker kan inte läsas okritiskt, och de bör definitivt inte betraktas som någon sorts manualer för ett bättre samhälle. Tolkien var ingen ideolog och absolut ingen utopist, men inte minst det gör honom relevant i dagens samhällsdebatt. Han tar sin utgångspunkt i värden och värdighet, inte i makt eller
kortsiktig nyttokalkyl.
I Tolkiens böcker finns något för de flesta smakriktingar. Försvaret av en sympatiskt borgerlig samhällsordning finns där, liksom kritiken av totalitära maktambitioner, förkroppsligade i de mörkrets krafter som vill använda härskarringen för onda syften. Den småskalighet och det lokala självbestämmande som präglar hobbitarnas liv i fredstid är inspirerande i nycentralismens tidevarv. Självklart kan man också anknyta till den kristdenom som färgade hela Tolkiens författarskap.

Varför ska den som intresserar sig för politik läsa skönlitteratur? Det kan finnas många skäl. Ibland får man intrycket att våra förtroendevalda främst hämtar sin litterära näring från riksdagens utredningstjänst och statens offentliga utredningar. Det kan vara nyttigt, men kosten blir lätt lite torftig. Det behövs inspiration och tankelyft också. Näring för fantasin. Sådan kan man finna på många håll, men inte minst i Fylke.