Repetitio mater studiorum – repetition är all kunskaps moder – är en sanning som man gör bäst i att inte missförstå. Ingen har väl glömt den gamle social­demokratiske finansministern Bosse Ringholms presskonferens 1999, där han skulle förklara varför Inga-Britt Ahlenius inte fått förnyat förordnande, men bara upprepade frasen ”hon har uttryckt intresse för ett annat uppdrag”, oavsett fråga. Det är ett vanligt misstag, det där. Insikten att all viktig kunskap måste upprepas för att fastna betyder inte att allt som repeteras tillräckligt ofta blir viktiga lärdomar.

”Regeringens jobbpolitik har misslyckats”, sade socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros i sitt pressmeddelande i går. Känns det igen?

Det är inte så konstigt. En snabb sökning på nätet genererar, från Östros: ”Regeringens sysselsättningspolitik har misslyckats” (pressmedd 22/8), ”arbetsmarknaden visar att regeringens ekonomiska politik inte fungerar” (pressmedd 21/8), ”jobbpolitiken har misslyckats” (Dagens Industri 22/8), ”jobbpolitiken har då misslyckats” (TT 15/4), ”Det blir allt tydligare att regeringens jobbpolitik misslyckas” (pressmedd 31/3), och så vidare ju mer tid man lägger ner på googlandet.

I tisdags föll LO-ekonomerna, som man kanske ska betrakta som Thomas Östros väpnade gren snarare än som en institution i arbetarkollektivets intresse, in i mantrat med rapporten Jobbskatte avdraget – Ger ett generellt förvärvsavdrag valuta för pengarna? Rapportförfattarna menar att reformen varit ”ineffektiv och dyr”. Förvisso erkänner man att de två första stegen i jobbskatteavdraget på sikt sannolikt kan öka sysselsättningen med mellan 70000 och 100000 personer. Det är ungefär som om hela Norrköpings stad skulle gå från bidrag till jobb, men det räcker tydligen inte. Jobbskatteavdraget är inte bra nog, menar LO-ekonomerna.

LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin tycker att jobbskatteavdragen (och hit räknas också regeringens planerade tredje etapp) innebär en ojämlik beskattning som helst bör avskaffas. Det här är nu ingen taktik eller något rävspel. Det råder inga oklarheter. Hon använder ordet ”oacceptabelt” om avdraget (pressmedd 26/8).

Sällan har det varit så tydligt hur fjärmad LO-ledningen är från medlemmarnas intressen. För en normal LO-medlem har jobbskatteavdragets två första etapper inneburit en sänkning av skatten med 1000 kronor i månaden. När den tredje etappen införts kommer samma LO-medlem att få ytterligare 200 kronor mer över i plånboken när månadens skatt är betald. Det är långt mer än något LO-förbund kan drömma om att pressa fram förhandlingsvägen i någon avtalsrörelse, och en större frihetsreform för medlemmarna än ledningens samarbete med s någonsin kunnat utdela.

Men Wanja Lundby-Wedin vill alltså att socialdemokraterna ska avskaffa jobbskatteavdraget. Samtidigt konstaterar hon att det vore ”politiskt omöjligt att gå till val på att det ska bli 1000 kronor mindre i plånboken” (DN 27/8). Den enda rimliga slutsatsen av de två ståndpunkterna är att hon i rättvisans namn förespråkar sänkt skatt för dem som inte arbetar.

Det ska bli riktigt spännande att höra hur den reformen presenteras.